Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att följa upp arbetet med den digitala agendan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att följa tillämpningen av telekomlagstiftningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förstärka konkurrensen när det gäller fibertillträde.
Att använda sig av olika informationstekniska (it) lösningar har blivit en så självklar del av vår vardag att vi knappast tänker på det. Globaliseringen och utvecklingen av tjänstesamhället hade knappast blivit av utan it. Den moderna informations- och kommunikationstekniken kan också bidra till att stärka demokratin och förenkla medborgarnas och företagens kontakt med politiker och offentlig förvaltning.
Regeringens ambition är att öka användningen av it i hela samhället för att stärka Sveriges konkurrenskraft, tillväxt och innovationskraft samtidigt som en hållbar utveckling säkras. I regeringens bredbandsstrategi uttalas att regeringen inte ska styra marknaden eller den tekniska utvecklingen. Regeringens huvudsakliga uppgift definieras som att skapa goda förutsättningar för marknaden, formulera politiska mål och undanröja hinder för utvecklingen.
Kristdemokraterna har i motion 2010/11:T505 föreslagit att Sverige ska ha en samlad nationell it-strategi. Det är glädjande att it-ministern har initierat ett arbete med den digitala agenda växer nu fram som ett nationellt initiativ med breda delar av samhället involverade. Den digitala agendan presenteras den 6 oktober 2011, och därefter kommer olika aktörer, bl.a. företag, att berätta hur de ska bidra till agendan på olika sätt. Det är viktigt att regeringen följer upp arbetet med den digitala agendan, så att resultatet blir en slagkraftig nationell it-politisk strategi.
It ingår som en viktig del i Lissabonstrategin och flera it-politiska strategier har antagits på europeisk nivå. EU:s så kallade telekompaket antogs den 25 november 2009 och medlemsländerna gavs då 18 månader för att implementera dess bestämmelser i den nationella lagstiftningen. Detta gjordes genom att Sveriges riksdag under våren antog betänkandet 2010/11:TU20 med lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2011.
Genom det nya regelverket kommer konkurrensen och konsumentskyddet att stärkas i Europa. Tydliga regler innebär ökade investeringar från företagen. Telekompaketet innehåller tydliga skrivningar om nätneutralitet, som innebär att de nationella regleringsmyndigheterna (i Sverige Post- och telestyrelsen, PTS) ska verka för att användarna ska nå och distribuera de tjänster och applikationer som de önskar. It- och telekombranschen har lyft fram att det finns en osäkerhet inom regleringen eftersom Post-och telestyrelsens tillsynsbeslut under det senaste året flera gånger har återförvisats av domstol. Denna osäkerhet gynnar inte investeringsklimatet, och det är nu viktigt att regeringen följer tillämpningen av telekomlagstiftningen och återkommer med en åtgärdsplan för att skapa tydliga spelregler på telekommarknaden.
Telia Sonera, som tidigare haft monopol på telemarknaden, har därefter haft en skyldighet att upplåta sitt kopparnät åt övriga operatörer på den svenska marknaden. I maj 2010 beslutade Post- och telestyrelsen (PTS) att denna skyldighet utökas genom att Telia Sonera ska upplåta sitt nät så att andra operatörer ska kunna erbjuda bredbandstjänster till konsumenter genom att köpa tillträde till Telia Soneras accessnät, oavsett om det består av koppar eller fiber. Operatörerna kan därmed köpa tjänster av Telia Sonera eller sätta in sin egen utrustning i telestationerna. Tillträdet innebär en större flexibilitet och en ökad trygghet för de aktörer som vill investera och ge svenska konsumenter bra bredbandstjänster och många operatörer att välja mellan. När det gäller fibernät i städerna finns det andra aktörer som är dominerande. Vi anser därför att det behöver ses över hur skyldigheten att upplåta det befintliga accessnätet kan gälla även för dessa aktörer.
EU-kommissionen har uppmanat PTS att inkludera Telia Soneras kanalisation, det vill säga tomrören där fiberkablarna kan dras, i denna skyldighet. Vi anser att motsvarande krav ska ställas också på andra aktörer som förberett kanalisation för fibrer. Detta krav ska gälla såväl för tomma rör som för rör där det finns kapacitet att lägga in mer fiber. För att förstärka konkurrensen, bör regeringen följa upp EU-kommissionens uppmaning att inkludera Telia Soneras kanalisation i det beslut som PTS fattat om fibertillträde.