Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om icke-diskriminerande priser och villkor för Posten.
Uttrycket ”som ett brev på posten” användes tidigare för att beskriva något som var säkert, något som man tryggt kunde lita på.
Posten gör i dag omstruktureringar vad gäller både företagscenter och indragningar av lantbrevbärare och kontor. På vissa håll vill Posten samla brevlådorna med konsekvensen att en del får orimligt långa avstånd till dem. Något som i högre grad drabbar äldre och rörelsehindrade. För den som då tvingas beställa posten hemskickad innebär den extra servicen markanta extraavgifter. Det är inte acceptabelt att familjer och företag på landsbygden måste betala tusentals kronor för att få posten hem till fastigheten. Lagstiftningen behöver förtydligas så att det inte blir möjligt att kringgå kravet på icke-diskriminerande priser eller villkor. Ett sådant förtydligande föreslås av den statliga postlagsutredningen, som dock tyvärr inte diskuterar vad som är ett rimligt avstånd mellan brevlåda och bostad. Frågan om vad som är ett rimligt avstånd från bostaden till postlådan utreddes av Post- och telestyrelsen (PTS) 2006, som också framförde ett par förslag till lösningar med innebörden att avståndet skulle begränsas till max 1 000 meter. Regeringen har tyvärr inte gått vidare med något av förslagen.
Då det även den gångna sommaren kommit fram nya exempel på att människor har upp till tre kilometer enkel väg till sin brevlåda så kvarstår behovet av att förtydliga regler och lagstiftning på ett sådant sätt att innevånare på landsbygden inte diskrimineras utan har tillgång till en likvärdig service som de som bor i tätorter eller städer.