Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om konkurrenskraftig färjetrafik till Gotland.
Att arbeta miljömässigt målmedvetet handlar om att steg för steg sänka utsläpp. Det bör ske utan att man vältrar över utsläpp på något annat område än det som står i fokus för regleringen. Dessutom bör hänsyn tas till den samhällsnytta en verksamhet har, trots dess miljöbelastning.
I och med EU:s kommande svaveldirektiv är det viktigt att värna om att färjetrafiken till Gotland förblir konkurrenskraftig. Direktivet kräver att utsläppen av svavel från sjöfarten minskar med 90 procent om fyra år. Då detta innebär en stor och kostnadsdrivande förändring på kort tid är det i sammanhanget angeläget att färjetrafiken till Gotland fortsatt är konkurrensneutral. Skulle kostnaderna öka med ett hundra miljoner kronor per år, på grund av förtida byte av bränsle, kommer en sådan reglering att leda till att transporter i än högre grad skiftar från sjöfart till landburna alternativ. Det vore direkt kontraproduktivt vad avser såväl miljöhänsyn som trafiksäkerhet att vägarna trafikeras av ännu fler tunga fordon. På Gotland har vi inte ens möjligheten att välja ett annat transportslag. Här är det alltjämt sjöfarten som står till buds, men i så fall till dramatiskt ökade kostnader. Det kommer i så fall att drabba oss alla, från den passagerare som köper en personbiljett för ett dagsbesök i Stockholm till de tunga frakterna från det gotländska jordbruket.
Politisk förändring och alldeles särskilt miljöpolitik kan liknas vid ett gummiband. Det måste spännas för att man ska kunna åstadkomma något. Men spänns det för hårt går bandet sönder. Det är just vad som håller på att ske med svaveldirektivet. Istället för att man erbjuder Destination Gotland eller dess eventuella efterträdare under nästa avtalsperiod långsiktiga villkor utsätts rederiet för chockterapi.
Men om Gotlandstrafiken ensam ska bära detta låter vi det goda bli det bästas fiende. Statens budget för subventioner till Gotlandstrafiken är inte oändlig. Om budgeten dräneras på uppemot etthundra miljoner kronor har vi förbrukat möjligheten att ta hänsyn till andra viktiga värden. Fraktpriserna liksom de alltför höga biljettpriserna för dem som saknar Gotlandsrabatt riskerar att öka än mer. Om svenskarna därmed istället väljer att köpa importerade jordbruksprodukter och charterresor till utlandet kan man fråga sig vad vår miljö hade att vinna på det.
Det finns all anledning att känna optimism inför de nya miljövänliga bränsleslag som väntar runt hörnet men samtidigt bör regeringen se till att färjetrafiken till Gotland förblir konkurrenskraftig i takt med att nya regleringar införs.