Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att uppnå största möjliga nytta i samband med planering av infrastrukturen.
Ett hållbart samhällsbyggande innebär bland annat att klimatpåverkan från transporter och energianvändning ska minska. Det är viktigt att klimatpåverkan inbegriper alla skeenden från planering och byggande.
Regeringen har goda ambitioner för utbyggnaden av vår infrastruktur. Dessa satsningar är viktiga av många skäl. Inte minst främjar de en hållbar tillväxt och sysselsättning. Viktiga är också alla de trafiksäkerhetsmässiga förbättringar som sker. Det är även viktigt att belysa den miljöförbättrande påverkan som säkra och effektiva kommunikationer har.
Det är mot denna bakgrund ytterst olyckligt att effekten av flera viktiga satsningar som pågår runt omkring i vårt land minskar i och med att så kallade flaskhalsar har uppstått. Inte sällan rör det sig om ett eller flera vägavsnitt som inte färdigställs trots att de rimligen borde färdigställas för att uppnå så stor effekt som möjligt av en utbyggnad av en viss väg. Anledningen till den här typen av problematik varierar men det är inte helt ovanligt att de geotekniska lösningarna runt speciella områden är särskilt kostsamma.
Planer som inte realiseras medför att flaskhalsar finns kvar, och det har en hämmande effekt på företagsetableringar och nysatsningar. Regeringen bör också se över möjligheterna att förenkla regelverket kring infrastrukturplanprocessen samt begränsa överklaganskretsen. Det är två förbättringar som jag anser skulle minska risken för att flaskhalsar i trafikflödena uppstår.