Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en koldioxidoberoende fordonsflotta 2030.
Att överlämna något till våra barn som är bättre än det vi ärvt, är något varje generation bör tänka på. Att arbeta aktivt för att minska klimatpåverkan är en av de viktigaste frågorna för att uppnå detta mål.
Enligt regeringens proposition (2008/09:162) En sammanhållen klimat- och energipolitik – Klimat, även känd som klimatpropositionen, bör Sverige 2030 ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Det är en god ambitionsnivå och transportsektorn har en viktig del i klimatpolitikens mål om minskade koldioxidutsläpp.
Sverige har som land redan flyttat fram positionerna gällande miljöbilar. Den miljöbilspremie som infördes under föregående mandatperiod har varit en viktig del i detta. Enligt Transportstyrelsen har antalet miljöfordon ökat kraftigt de senaste åren, från totalt ca 110 000 fordon i januari 2008 till över 340 000 fordon i augusti 2010. Nyregistreringen av miljöfordon har legat stadigt över 30 procent av den totala nyregistreringen också efter det att miljöbilspremien upphört att gälla.
Förvisso har ökningen av elbilar, elhybrider och biogasfordon varit tydlig men alltjämt är det etanol E85 som dominerar bland miljöfordonen. Bränslesnåla bensinmotorer som släpper ut mindre än 120 g CO2 per kilometer har även de ökat kraftigt i antal på senare år. En viktig anledning till etanolens tätposition bland miljöbränslena är förutom en bakomliggande politisk vilja även kostnaden. Tekniken som krävs för att bygga elbilar och elhybrider är jämförelsevis dyr.
Under föregående riksmöte behandlade trafikutskottet motion 2010/11:T490 och gav då flera exempel på hur regeringen arbetar med frågan om en mer klimatvänlig fordonsflotta. Dock så kan vi i Sverige göra mer för att skynda på utvecklingen och detta innebär att ambitionsnivån bör höjas ytterligare. Forskning och utveckling pågår men då det tar tid att få ut nya bilmodeller, motorer och drivmedel på marknaden är det av yttersta vikt att detta arbete prioriteras och underlättas så långt det är möjligt. Det handlar inte minst om en möjlighet att skapa fler jobb i en växande bransch i Sverige när det gäller klimatvänliga drivmedel och fordon.
Utvecklingen måste påskyndas och än så länge är t ex elbilarnas stora svaghet de dyra batterierna. Elbilar är ett oerhört viktigt inslag i bilismens miljöanpassning. Positivt är den fortsatta skattebefrielsen under fem år. Den skulle med fördel kunna förlängas till en tioårsperiod och kompletteras med slopande av trängselskatter om det ekonomiska läget så tillåter. Dessutom bör omsorg läggas vid att särskilda regler runt parkering vid laddningsstationerna införs, allt för att underlätta och stimulera framväxten av en alternativ miljöbilsflotta.
Under överskådlig framtid är det sannolikt inte ett utan snarare flera olika drivmedel som kommer att ersätta bensinmotorn på marknaden. I takt med att tekniken utvecklas och även massproduceras blir den billigare och därmed också mer tillgänglig för fler. Sverige har en väletablerad fordonsindustri och en ansedd fordonsforskning. Det är två viktiga faktorer som gör att vi i framtiden har möjlighet att bibehålla vår ledande position beträffande miljöbilar. I en hårt ansatt fordonsbransch kan det på sikt bidra till att säkra jobb.
En sammanhållen strategi från regeringens sida kring hur fler människor ska förmås att välja en miljöbil med ett koldioxidneutralt drivmedel är därför välkommen. Inom ramen för en sådan strategi bör man också se över och överväga åtgärder såsom möjliga regelförenklingar riktade till producenter inom området.