2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 En handlingsplan mot barnfattigdom 3
4 Höj underhållsstödet 4
5 Barn till fattiga umgängesföräldrar 5
6 Förbättra bostadsbidraget för ensamstående föräldrar 6
7 Se över bidragen som riktas till barnfamiljer 6
8 Förbjud avgifter i skolan 6
9 Frukost i skolan 7
10 Barns rätt till en meningsfull fritid 7
11 Glasögon till barn 8
12 Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid 9
13 Barnomsorgsstöd för ensamstående när barnen är sjuka 9
14 Förbjud vräkningar av barnfamiljer 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lägga fram ett förslag till en handlingsplan mot barnfattigdom.
Riksdagen beslutar att höja underhållsstödet med 200 kr per månad samt värdesäkra det genom att knyta det till prisbasbeloppet.1
Riksdagen beslutar att höja underhållsstödet med ytterligare 200 kr per månad för barn från det år de fyller 13 år.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ändra beräkningsgrunden för underhållsstödet så att återbetalningsskyldigheten bestäms utifrån dagsaktuell inkomst om inkomsten minskar mer än 15 %.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på förbättringar när det gäller umgängesresor.1
Riksdagen beslutar att höja bostadsbidragets särskilda bidrag samt umgängesbidrag med 150 respektive 100 kr.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över samtliga bidrag som riktas till barnfamiljer samt komma med förslag till ändringar som syftar till att förbättra situationen för ekonomiskt utsatta barnfamiljer.1
Riksdagen beslutar att i skollagen införa ett förbud mot avgifter i skolan.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en skyldighet för skolorna att erbjuda kostnadsfri frukost för elever i grundskolan.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över kommunernas utbud av gratis sommaraktiviteter för barn i syfte att föreslå förbättringar.
Riksdagen beslutar att glasögon för barn med synfel ska subventioneras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över möjligheten att införa barnomsorgsstöd i hemmet vid barns sjukdom.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbjuda vräkningar av barnfamiljer.
1 Yrkandena 2–7 hänvisade till SfU.
2 Yrkandena 8, 9 och 12 hänvisade till UbU.
I dag tickar en fattigdomsbomb i Sverige. Klyftorna mellan barn till fattiga föräldrar och barn till rika föräldrar ökar. Samtidigt som en grupp har fått det bättre och bättre ekonomiskt sett, har andra grupper fått det mycket sämre. På sikt leder den ökande barnfattigdomen till ett klassamhälle där välfärden inte längre omfattar dem som inte har råd att betala för sig. Vi i Vänsterpartiet arbetar i stället för ett framtida, modernt samhälle där alla människor kan leva ett värdigt liv i trygghet.
De senaste årens nedmontering av de gemensamt finansierade trygghetssystemen som a-kassa och sjukförsäkring har drastiskt försämrat den ekonomiska situationen för många vuxna. Detta drabbar barnen. Föräldrarnas ekonomiska utsatthet blir barnens krassa uppväxtvillkor. Föräldrarnas ekonomiska standard påverkar på ett mycket påtagligt sätt barnens villkor och livsmöjligheter. Att leva i fattigdom har en mängd negativa konsekvenser för barn. Det är väl belagt att en fattig barndom ökar risken för social utsatthet senare i livet. Det finns ett samband mellan föräldrars inkomster och barns inkomster som vuxna. Sannolikheten att hamna i de lägre inkomstskikten ökar ju lägre inkomster föräldrarna hade under uppväxten. Forskning visar att barn i bostadsområden med låg inkomstnivå löper tre gånger så hög risk att utsättas för våld i hemmet än genomsnittet och löper dubbelt så stor risk att bli utsatta för mobbning. Studier har även tydligt visat på samband mellan fattigdom och t.ex. utbildningsresultat, etablering på arbetsmarknaden, hälsa och trygghet i det egna bostadsområdet.
Ansökningarna till hjälporganisationen Majblomman ger en tydlig bild av fattiga barns villkor i dagens Sverige. Breven vittnar om tonåringar som aldrig ägt en egen cykel, om barn som inte kan delta i fotbollsträningen och om barn som aldrig får gå på bio med kompisarna. Många gånger tvingas ekonomiskt utsatta familjer att göra omöjliga prioriteringar som att välja mellan att betala elräkningen eller att ha råd med lusmedel. Stadsmissionen vittnar om att barnfamiljerna som tar emot hjälp i form av matkassar blir fler och fler. Att hjälporganisationer som Majblomman och Stadsmissionen finns är bra men vi anser att barnfattigdomen först och främst ska bekämpas genom ökad ekonomisk jämlikhet och inte genom välgörenhet.
I dag lever en fjärdedel av alla barn i Sverige med en ensamstående förälder. Ändå är kärnfamiljen norm för såväl lagstiftning som de verksamheter barnen deltar i. Det leder till att de ekonomiska villkoren för barnfamiljer är ojämlika och orättvisa. Detta drabbar barnen som inte kan delta i aktiviteter som barn vanligtvis kan delta i, t.ex. skolutflykter som kostar pengar. I Sverige finns det i dag barn som inte kan äta sig mätta hemma och som inte får riktiga vinterkläder därför att föräldrarna inte har råd. Ett pm från riksdagens utredningstjänst (RUT) visar att 279 000 barn (13,9 %) levde under den relativa fattigdomsgränsen 2010 (Dnr 2010:0599). Störst risk att växa upp i en fattig familj löper barnen till ensamstående föräldrar. Att barnfattigdomen ökar är både upprörande och helt oacceptabelt.
Enligt Rädda Barnens rapport ”Barnfattigdomen i Sverige” (2010) var barnfattigdomen 2008 drygt tre gånger så hög bland barn med ensamstående föräldrar som bland barn med sammanboende föräldrar. Barn till ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund är dubbelt utsatta. Enligt Rädda Barnen lever nästan hälften (49 %) av barnen i den gruppen i fattigdom.
Lösningen på problemet med den ökande barnfattigdomen är dels generella satsningar på arbete åt alla, rätt till arbete på heltid, bättre arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och rätt till barnomsorg även på obekväm arbetstid, dels specifika satsningar på ekonomiskt utsatta barnfamiljer, som höjt underhållsstöd, förbättrat bostadsbidrag och förbud mot avgifter i skolan.
Regeringen bör omgående ta fram en handlingsplan mot barnfattigdom. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Här nedan presenterar vi ett antal förslag som vi menar bör ingå i en handlingsplan mot barnfattigdom.
Barn till ensamstående föräldrar lever oftare i fattigdom än barn med sammanboende föräldrar. En typisk ensamstående förälder är en kvinna, även om växelvis boende mellan föräldrar ökar. Ensamstående kvinnor med barn har lägst ekonomisk standard oavsett stöd i form av barn- och bostadsbidrag och tjänar t.ex. bara drygt hälften av en sammanboende pappas lön. Sysselsättningen bland ensamstående mammor har sjunkit och de har oftare än andra otrygga anställningar. Arbetslösheten för ensamstående kvinnor med barn ökade från 5,4 % år 2007 till 10,1 % år 2009.
Inkomstutvecklingen har sedan 1991 konsekvent missgynnat ensamstående kvinnor med barn. Deras disponibla inkomster ökade med endast 18 % mellan 1991 och 2007, jämfört med 31 % för samtliga personer över 20 år (Statistiska centralbyrån, Hushållens ekonomi, 2009). År 2010 var den genomsnittliga ekonomiska standarden för ensamstående mammor 28 000 kronor lägre än för ensamstående pappor (RUT PM Dnr 2010:0599).
År 2012 kommer nästen en tredjedel (31,3 procent) av gruppen ensamstående kvinnor med barn under den relativa fattigdomsgränsen (jämfört med 13,5 procent av gruppen kvinnor totalt). Andelen fattiga ensamstående kvinnor med barn kommer att ha ökat med 36 600 personer 2006–2012 (35 000 personer, 16,8 procent, dvs. en sjättedel 2006 till 71 600 personer, 31,3 procent, dvs. en tredjedel 2012, RUT Dnr: 2011:1433).
Vi vill förbättra ekonomin för ensamstående föräldrar och därmed minska barnfattigdomen. Detta vill vi bl.a. göra genom att höja och värdesäkra underhållsstödet. Underhållsstödet har legat oförändrat på samma nivå sedan 1994 fram till den höjning på 100 kronor som genomfördes i och med budgetpropositionen för 2005. Stödets värde har därmed urholkats kraftigt.
Det bör genomföras en höjning av underhållsstödet med 200 kronor per månad och samtidigt bör underhållsstödet värdesäkras genom att det knyts till prisbasbeloppet. Detta bör riksdagen besluta.
Tonårsbarn är generellt dyrare att försörja än yngre barn. Det gäller kostnader för mat som för kläder och fritidsaktiviteter. Därför bör underhållsstödet höjas med ytterligare 200 kronor per månad för barn från det år de fyller 13 år. Detta bör riksdagen besluta.
Barn drabbas även då den förälder som barnet inte bor med är fattig. Underhållsstödet har föräldern självklart skyldighet att betala tillbaka till Försäkringskassan. Dessutom kanske föräldern måste ha en bostad med ett extra sovrum för att kunna ta emot barnet. Det finns umgängesföräldrar som aldrig har råd att ge barnen något extra, som t.ex. fika på stan eller biobesök, när barnen hälsar på.
I dag fastställs återbetalningsskyldigheten av underhållsstöd på inkomst två år bakåt i tiden. Det innebär problem för de umgängesföräldrar som får stora förändringar av sin inkomst. Återbetalningsskyldigheten bör i stället bestämmas utifrån dagsaktuell inkomst om inkomsten minskar mer än 15 %. Denna metod tillämpas t.ex. av CSN.
På grund av beräkningsreglerna för underhållsstöd är det många föräldrar som inte kan bli skuldfria. 10 % av alla som genomgår skuldsanering får under skuldsaneringen nya skulder till Försäkringskassan för underhållsstöd. Försäkringskassan efterskänker inte dessa skulder. Bland de 480 000 personer som har skulder i Kronofogdemyndighetens register har 35 % skulder för underhållsstöd till Försäkringskassan. En förändring av beräkningsreglerna skulle troligen minska detta antal.
Överskuldsättning är ett stort samhällsproblem. Enligt Kronofogdemyndigheten finns det ca 400 000 personer som befarar att de inte kommer att kunna betala sina räkningar inom den närmaste framtiden. Mot denna bakgrund bör regeringen ändra beräkningsgrunden för underhållsstödet enligt CSN-metoden vid beräkning av inkomstunderlag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Barn drabbas när en förälder som bor långt bort inte har råd att betala resorna för att träffas. Det bör därför införas en möjlighet för umgängesföräldrar att söka ekonomiskt stöd för resor inom ramen för underhållsstödssystemet. Detta är viktigt framför allt för barnens skull men även för att umgängesföräldern ska uppleva systemet som rättvist. Därför bör regeringen återkomma med förslag på förbättringar angående umgängesresor i enlighet med det ovan anförda. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Bostadsbidraget ska ge barnfamiljer möjlighet till en bra och tillräckligt rymlig bostad. Föräldrar med barn som bor hemma har rätt till ett särskilt bidrag som är en del av bostadsbidraget. Storleken på bidraget beror på antalet hemmavarande barn. Motsvarande bidrag, men på en lägre nivå, utgår för umgängesföräldrar. Ensamstående föräldrar bör få ett tillskott genom en höjning av det särskilda bidraget respektive umgängesbidraget med 150 respektive 100 kronor. Detta bör riksdagen besluta.
Om föräldrarna har barnen boende hos sig växelvis bör det särskilda bidraget delas lika mellan dem.
För de mest ekonomiskt utsatta barnfamiljerna är barnbidrag, bostadsbidrag och eventuellt underhållsstöd helt avgörande för att klara vardagen. Ett stort problem är att vissa typer av bidrag räknas som inkomst, vilket gör att de avräknas mot varandra. Ett exempel är barnbidrag som avräknas från försörjningsstöd. Även vårdbidrag som föräldrar kan få för barn med funktionsnedsättningar påverkar andra bidrag. Konsekvensen blir att de mest ekonomiskt utsatta familjerna inte kan tillgodogöra sig en eventuell ökning av bidragen. Detta drabbar barnen.
För att bekämpa barnfattigdomen bör hela systemet med bidrag som riktas till barnfamiljer ses över.
Regeringen bör därför tillsätta en utredning som ser över samtliga bidrag som riktas till barnfamiljer samt komma med förslag till ändringar som syftar till att förbättra situationen för ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Alla barn ska ha lika möjligheter i skolan oavsett föräldrarnas ekonomi. Skolan ska vara avgiftsfri enligt skollagen men i praktiken är den inte alltid det. I dag har skolorna rätt att ta ut mindre, s.k. frivilliga, avgifter för t.ex. teaterbesök eller andra utflykter som barnen förväntas delta i. Även om summorna i de flesta fall är relativt små, blir konsekvensen att barn till fattiga föräldrar ofta tvingas stanna hemma. Tjugo kronor för ett teaterbesök den ena veckan, femtio kronor till klasskassan nästa vecka samtidigt som matsäck ska skickas med hemifrån kan bli en omöjlighet för en redan ekonomiskt utsatt familj. Detta gäller speciellt om det finns flera barn i familjen som förväntas ha med sig pengar, frukt och matsäck till skolan.
Regeringen har med den nya skollagen öppnat för att införa avgifter i skolan. Det är ännu oklart vad den nya lagstiftningen, som gör s.k. frivilliga insamlingar tillåtna, kommer att få för effekter. Även om regeringen föreskriver att aktiviteter som bekostas genom frivilliga insamlingar ska vara öppna för alla oavsett om man bidragit eller inte, och att kostnadsfria alternativ för den som inte bidragit inte är godtagbart, kan konsekvensen ändå bli att förekomsten av avgifter ökar. Signalen från regeringen till skolsektorn och det omgivande samhället blir i stället att man inte ska dra sig för att finansiera denna skolverksamhet genom avgifter. En sådan utveckling kan vi inte acceptera.
Det bör införas ett förbud i skollagen för skolor att ta ut avgifter. Detta bör riksdagen besluta.
Många barn och ungdomar äter inte frukost hemma. Det kan bero på att tiden inte räcker till eller på dåliga matvanor. Det finns emellertid också barn som möts av ett tomt kylskåp på morgonen. Föräldrarna har helt enkelt inte råd att köpa mat. Dessa barn är beroende av den fria skollunchen för att äta sig mätta.
Ungefär en tredjedel av landets skolor erbjuder även frukost i skolan. Skolor som testat frukostservering upptäcker snabbt fördelarna. Det blir lugnare i klassrummen, frånvaron minskar, eleverna blir ”pedagogiskt tillgängliga”, och deras intresse för kost och hälsa ökar.
Av de skolor som serverar frukost i dag är det tyvärr många som tar betalt. Frukost är något som ska erbjudas alla elever och då får kostnaden inte vara ett hinder för de elever som inte har råd, men ofta är det de som har störst behov. Det bör därför införas ett tillägg till skollagens 4 kap. 4 a § om skolmåltider som ger skolorna skyldighet att erbjuda kostnadsfri frukost för elever i grundskolan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I dagens Sverige finns det barn som får stå och titta på när kompisarna är på fotbollsträning därför att föräldrarna inte har råd med avgiften. Att åka på semester under sommarlovet är helt otänkbart. Vissa familjer har inte ens råd att ta bussen för att besöka en badstrand. I stället får barnen tillbringa ledigheten på tomma lekplatser och framför tv:n. Bristen på aktiviteter för barn till fattiga föräldrar visar sig särskilt under sommarmånaderna då skola, fritidsgårdar och andra verksamheter för barn håller stängt. Att kommunerna drar in på eller struntar i att erbjuda gratis aktiviteter för barn under sommaren kanske ger ett kortsiktigt positivt resultat i budgeten. Men på lång sikt riskerar barns och ungdomars brist på meningsfull sysselsättning att leda till ökad social utslagning. Forskning visar att risken är särskilt stor för barn som växer upp i fattigdom.
Regeringen bör därför tillsätta en utredning som ser över kommunernas utbud av gratis sommaraktiviteter för barn i syfte att föreslå förbättringar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Glasögon till barn är dyrt. Ansökningar till organisationen Majblomman vittnar om att många fattiga föräldrar tvingas avstå från att köpa glasögon, trots att de är nödvändiga för barnen. Inget barn med synfel ska behöva vara utan glasögon på grund av föräldrarnas dåliga ekonomi. I dag är det självklart att hörselskadade barn får tillgång till hörapparat för att kunna tillgodogöra sig skolundervisning och delta i gemenskapen med andra barn på fritiden. Detta gäller inte barn med synfel trots att deras begränsningar är att likställa med hörselskadades. Nedsatt syn och synfel bör därför betraktas på samma sätt som nedsatt hörsel eller annat funktionshinder. Det är nödvändigt för att barn ska utvecklas, hänga med i skolan och delta i gemenskapen med sina kamrater. Barn som inte ser bra får svårt att hänga med i undervisningen och lider ofta av besvär som huvudvärk, trötthet och koncentrationssvårigheter. För mindre barn kan ett synfel dessutom förvärras för livet om de inte har rätt glasögon. Eftersom barn växer och synen förändras behövs nya glasögon i princip varje år och i perioder ännu oftare när barnet växer mycket.
I dag är skillnaderna stora mellan landstingen när det handlar om glasögonbidrag till barn. De flesta men inte alla landsting har någon form av subvention för glasögon åt barn 0–7 år. För barn i skolåldern är det emellertid bara några enstaka landsting som har det och de är då mer begränsade.
I en undersökning som Majblomman lät utföra år 2008 uppgav fyra av tio tillfrågade föräldrar att de inte haft råd med glasögon trots att deras barn varit i behov av dem (Majblommans rapport ”Brillor och barn” 2008-10-02).
De flesta föräldrar som inte klarar att köpa nya glasögon till sina barn hänvisas till socialtjänsten i stället. Att få behovsprövat stöd är dock svårt.
Vi vill subventionera glasögon för barn i åldern 2–15 år med 800 kronor för ett par glasögon (standardglas och bågar).
Vi avsätter 200 miljoner kronor per år för en glasögonreform i vår skuggbudget för 2012.
Glasögon för barn med synfel ska subventioneras. Detta bör riksdagen besluta.
För att föräldrar ska kunna arbeta måste barnomsorgen fungera. Det är svårt att kombinera föräldraskap med arbete på obekväm arbetstid, särskilt när tillgången till barnomsorg inte motsvarar föräldrarnas behov. Värst är det för ensamstående föräldrar som ofta tvingas tacka nej till arbete på kvällar, nätter och helger då barnomsorg saknas. Få föräldrar i yrken med låga löner har råd att betala för privat barnpassning.
De senaste fem åren har antalet som arbetar kvällar, nätter och helger ökat med 25 %. Var tredje svensk jobbar nu på obekväma arbetstider. 300 000 av dem har barn under 7 år, men bara 40 % av kommunerna erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid. Många kvinnor är anställda inom service, omsorg och försäljning där kvälls-, natt- och helgarbete är vanligt. Inom vården, i butiker och på restauranger jobbar 70 % av småbarnsföräldrarna regelbundet på obekväm arbetstid och de flesta är mammor. Vänsterpartiet vill avskaffa skatteavdraget för hushållsnära tjänster (RUT) och använda de cirka 1,85 miljarder kronor som RUT kostar till att finansiera cirka 15 000 platser i barnomsorg på obekväm arbetstid.
Den nya skollagen som trädde i kraft den 1 juli 2011 innebär inte att kommunerna blir skyldiga att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid, bara att de ska ”sträva efter” det. Vi vill i stället att lagen ska innebära en rättighet för föräldrar som arbetar kvällar, helger och nätter och som inte kan ordna barnomsorgen på annat sätt att få tillgång till barnomsorg på sådana tider. Läs mer om förslaget i vår motion 2011/12:Ub285 om förbättringar i förskola och fritidshem.
Ensamstående föräldrar kan ha svårt att få avlastning när barnen är sjuka. Att inte ha en partner som delar ansvaret för vård av sjuka barn kan leda till att föräldern inte kan sköta sitt arbete. Långa eller upprepade perioder med sjuka barn innebär även ett inkomstbortfall som blir extra kännbart för den förälder som är ensamstående. Ensamstående mammor är dessutom oftare arbetslösa än andra föräldrar, vilket tyder på att arbetsgivare väljer bort dem. Detta kan bero på att arbetsgivarna är rädda för att ensamstående föräldrar kommer att vara borta mycket från arbetet när barnen är sjuka.
För att underlätta situationen för ensamstående föräldrar vill vi se över möjligheten att införa ett barnomsorgsstöd i hemmet under perioder då barnen är sjuka och föräldern normalt skulle ha tagit ut tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn. På så sätt skulle ensamstående föräldrar inte behöva stanna hemma från arbetet vid varje tillfälle barnen är sjuka. Barnomsorgsstöd i hemmet blir en ersättning för den ordinarie förskoleverksamhet som barnet deltar i när föräldern arbetar. Föräldern ska inte behöva betala någon extra avgift utöver den ordinarie taxan för barnomsorgen. De anställda barnskötarna kan med fördel ingå i kommunens vikariepool eller stärka verksamheten på kommunens förskolor de dagar de inte arbetar hemma hos sjuka barn.
Ensamstående föräldrar har sällan råd att anlita privat barnvakt, inte ens med den skattelättnad för hushållsnära tjänster (RUT) som regeringen infört. Barnomsorgsstöd i hemmet är däremot ett alternativ som skulle underlätta vardagen för ensamstående föräldrar på riktigt.
Regeringen bör därför se över möjligheten att införa barnomsorgsstöd i hemmet vid barns sjukdom. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Föräldrarnas fattigdom kan leda till att barn blir hemlösa. Försenade eller uteblivna hyresinbetalningar leder ofta till att hela familjer vräks. Under första halvåret 2011 vräktes 358 barn. Det är en ökning med 9 % jämfört med året innan.
Hyresskulder är i 90 % av fallen den formella orsaken till vräkningen. Hyresskulderna var för över 80 % av de vräkningshotade lägre än 20 000 kronor. Hälften av hushållen var ensamstående mammor och 16 % ensamstående män (Rapport Kronofogden 2010, Varför vräks barn fortfarande?). Vräkningarna har dessvärre stöd i hyreslagen. Och konsekvenserna för barnen är mycket negativa. Deras boendesituation försämras dramatiskt, de förlorar sitt sociala sammanhang, tvingas byta skola och mår dåligt av den kris deras föräldrar hamnat i (Rapport KFM 2010).
Regeringen har en nollvision för vräkningar av barnfamiljer. Trots det fortsätter vräkningarna. Det är uppenbart att socialtjänstens skyddsnät inte räcker till för att förhindra att barn blir hemlösa. Därför bör vräkningar av barnfamiljer förbjudas. Det ska inte vara möjligt att avhysa barnfamiljer innan dessa har ett bra boende att flytta till. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.