Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en livsbefrämjande grundhållning för mänskligt liv i enlighet med Genèvedeklarationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av åtgärder i syfte att minska antalet aborter.
Frågan om hur samhället ser på rätten till liv är inte en isolerad enskild frågeställning. Den är fundamental för vårt sätt att bygga upp samhället.
Det ofödda barnets rätt till liv hänger samman med demokratins innersta kärna och med grunden för människovärde och solidaritet.
De politiska basvärden som kristdemokraterna utgår ifrån har hämtat sin inspiration från den judisk-kristna etiken. Denna etik har en bestämd människosyn. Det särskilda och unika med människan är att hon är en person som bär på andliga värden, som kan tänka förnuftigt, och som kan ta på sig ansvar för sina handlingar. Denna personalistiska människosyn tar hänsyn till att människan inte bara är en fysisk individ utan består av kropp, själ och ande. Därför hävdar vi den mänskliga personens unika och okränkbara värde, i sin materiella och andliga helhet. Människan är ett mål i sig. Ingen annan får äga henne eller på ett kränkande sätt använda henne som ett medel. Denna människosyn är utgångspunkt och grund för vårt politiska arbete för människovärdet.
Hela denna fråga om människolivets okränkbarhet handlar om livet alltifrån dess tillblivelse till dödens inträde. Det är detta helhetsperspektiv som mer måste komma fram i den politiska och samhälleliga debatten. I olika internationella dokument, exempelvis Genèvedeklarationen (1948), fastslås att läkaren ska förpliktiga sig till den ”yttersta respekt för mänskligt liv alltifrån konceptionen till döden'”. Om detta var angeläget att deklarera 1948, borde knappast någon tvivla på att det är ännu mer angeläget i våra dagar, om man betraktar den medicinska forskningens framsteg och möjligheter. Vi måste få till stånd en attitydförändring i fråga om livet. Att värna livet måste vara något positiv för alla.
Det förebyggande och stödjande arbetet för att fler graviditeter ska fullföljas måste uppmuntras. Detta kan exempelvis ske på följande sätt:
Mödrahälsovården ska utgå ifrån att graviditeten är något positivt för föräldrarna och att graviditeten ska fullföljas.
Ingen ska behöva anföra brist på lämplig bostad som skäl för abort. Samhället ska ställa upp med bostad och bostadsbidrag för den som har behov av det.
Ingen ska för sina studiers skull behöva göra abort. Studiemedel och stödundervisning för att ta igen förlorade studier ska erbjudas.
Kommunerna ska uppmanas att vid behov kunna erbjuda stödfamiljer som hjälp åt ensamstående mödrar den period man önskar före och efter barnets födelse.
Abortsökande ska delta i ett obligatoriskt samtal med en läkare, kurator eller motsvarande.
För att ett effektivt socialt stödprogram ska kunna tas fram behövs bra underlag om varför kvinnor väljer abort. Det borde därför företas en undersökning av motiven för abort med tonvikt på vilket stöd man önskar för att inte välja abort. Dessa fundamentala människovärdesfrågor måste besvaras av varje civiliserat samhälle. Och det svar som ges ger också en bild av det samhälle som svarar.