Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reglera i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) att den som tillhandahåller ledsagarservice för den enskilde också ska ha skyldighet att stå för ledsagarens kostnader i samband med aktiviteter som kostar pengar.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade under 2011 i en dom att det varken i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller i dess förarbeten finns skrivningar som anger att en kommun är skyldig att stå för eventuella utlägg som ledsagare kan ha i samband med sina uppdrag. Det innebär att den person som beviljats ledsagare ska stå både för sina egna utlägg och för ledsagarens och att den enskilde har möjlighet att söka ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen för att få täckning för sådana utlägg.
Effekten av domen är också att Sveriges Kommuner och Landstings jurister uppmanat kommunerna att följa Högsta förvaltningsdomstolens dom och därmed besluta att inte längre stå för ledsagarnas utlägg i samband med uppdrag. Många kommuner har följaktligen gått på Sveriges Kommuner och Landstings linje.
Konsekvenserna för enskilda, som vill delta i fritidsaktiviteter, blir ohållbara om man måste ha dubbla utlägg för att exempelvis gå på teater, idrottsevenemang eller annat som kostar pengar.
Detta riskerar att urholka ledsagarservicen och göra den enskilde begränsad så att hon eller han inte kan delta i fritidsaktiviteter. Möjligheten att göra ett tillägg i LSS där det framgår att den som tillhandahåller ledsagarservice för den enskilde också ska ha skyldighet att stå för ledsagarens kostnader i samband med aktiviteter som kostar pengar bör ses över.