Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda nationella riktlinjer för behandling av personer som lider av ofrivillig barnlöshet.
I Sverige är dessvärre tendensen tydlig – allt för få barn föds. Samtidigt blir vi allt äldre och pensionsavgångarna blir allt fler. Det behövs fler människor för att klara av att försörja framtidens åldrande befolkning.
I Sverige finns det samtidigt ett stort antal människor, vart femte till sjunde par, som lider av ofrivillig barnlöshet. Det riskerar att bli ännu fler, bland annat på grund av förändrade sexvanor och att vi väljer att få det första barnet allt senare i livet.
Ofrivillig barnlöshet klassas av riksdagen såväl som av WHO som en sjukdom. Men vården präglas dessvärre av stora regionala skillnader och orättvisor. Främst gäller det adoptivföräldrar som tvingas till långtgående utgifter för sådant som andra föräldrar fritt väljer och får gratis, exempelvis föräldrautbildning.
Jag tycker därför att det är hög tid för en utredning om hur dessa skillnader ska kunna elimineras. Nationella riktlinjer bör utifrån en sådan utredning kunna tas fram i syfte att ge vård utifrån medicinska bedömningar. Det bör tillkännages för regeringen.