Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barnfattigdom.
Alla barn har rätt till en skälig levnadsstandard, enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.
Forskning har visat att det finns ett tydligt samband mellan barns materiella välfärd och deras tillgång till andra rättigheter, som utbildning och fysisk och psykisk hälsa. Att förbättra villkoren för de ekonomiskt mest utsatta barnen kan alltså få positiva effekter på långt fler områden än de ekonomiska.
Omkring en kvarts miljon barn i Sverige beräknas växa upp i fattiga familjer där brist på pengar är ett ständigt problem. Det handlar om familjer som kämpar för att få tillvaron att gå ihop utan några marginaler utöver det allra nödvändigaste.
Barnfattigdom förekommer i hem där föräldrarna är arbetslösa, deltidsarbetande eller lågavlönade. Det finns två faktorer som var för sig ökar risken för ekonomisk utsatthet – att ha utländskt ursprung och att växa upp med en ensamstående förälder. Tillsammans förstärker dessa två faktorer varandra och mångdubblar risken för fattigdom.
Ur ett barnperspektiv är det allvarligt att andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard ökar eftersom det innebär risk för både sociala och ekonomiska problem. Om inget görs för att vända utvecklingen nu är det stor risk att inte bara barnfattigdomen totalt kommer att öka utan också att klyftorna kommer att vidgas än mer. Både självförtroende och framtidstro kan minska hos barn som upplever att det är stor skillnad mellan vad de själva har för möjligheter och vad andra barn kan göra.
För att bekämpa barnfattigdom krävs en kombination av åtgärder: jobb som ger föräldrarna möjlighet att integreras och utvecklas i arbetslivet, tillräckligt och genomtänkt inkomststöd och nödvändiga tjänster för barnen och deras familjer.
Med anledning av det ovan anförda behöver riksdagen ge regeringen till känna att man behöver agera för att motverka barnfattigdomen.