Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en nationell samordnare eller koordinator till det skade- och våldsförebyggande arbetet i Sverige.
Konceptet ” Säker och trygg” grundades i Sverige för över 20 år sedan. Det bygger på evidensbaserade metoder för att förebygga skador och våld. I Sverige är 15 kommuner certifierade som säkra och trygga kommuner enligt WHO:s (Världshälsoorganisationens) kriterier, det baseras på det arbete man gör för att förebygga skador och våld och främja säkerhet. Det är 250 kommuner i världen som är certifierade. Årligen möts människor runt om i världen för att dela med sig av kunskap om och erfarenheter av hur man på bästa möjliga sätt förebygger skador. Dessa möten är uppskattade och besöks av praktiker, forskare, beslutsfattare, frivilligorganisationer osv, insatserna leder också till goda resultat.
Vid sidan av detta ovan beskrivna arbete finns det flera myndigheter i Sverige som arbetar med att förebygga bl.a. olycksfall till exempel inom trafiksektorn, arbetslivet och inom området produktsäkerhet. Statens folkhälsoinstitut har tidigare haft ansvar för ett nationellt skadeprogram, uppbyggt efter den tidens vetenskapliga stöd. De metoder som användes tidigare rekommenderas även i dag. Ändå har det olycksfallsförebyggande arbetet minskat i omfattning och spritts på en mängd aktörer, som saknar en tydlig ansvarsfördelning.
Mot bakgrund av detta uppmanas regeringen att se över behovet av en nationell samordnare i Sverige som ansvarar för det skade- och våldsförebyggande arbetet och arbetet med folkhälsan över olika sektorer. Syftet med samordningen kan vara att tydliggöra roller, prioriteringsbehov och samverkan för att nå det övergripande målet för folkhälsan – att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.