Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stärka stödet till barn som växer upp i missbrukande familjer.
Bara 1,7 procent av de barn som växer upp med missbruk i familjen nås av kommunernas stödgruppsverksamhet. Det visar en rapport som presenterats av IOGT-NTO:s juniorförbund Junis
Junis har för åttonde året i rad granskat vad kommunerna gör för barn vars föräldrar har missbruksproblem. Årets rapport visar att antalet barn som deltagit i någon stödgrupp under det senaste året har ökat från 1 959 barn till 2 227 barn. Trots ökningen är det bara en bråkdel av alla barn med föräldrar som missbrukar som får hjälp.
I årets undersökning svarar 83 procent av kommunerna att de har särskilda stödgrupper för barn till missbrukare trots det är det bara 1,7 % av de barn som växer upp med missbruk i familjen som får stöd.
Regeringen har ett långsiktigt utvecklingsarbete för att stärka stödet, och arbetet ska bland annat leda till att fler barn ska få stöd.
Men ett av de stora problemen är att även om grupperna finns så har kommunerna svårt att hitta de barn som behöver hjälp. I socialtjänstlagen finns bestämmelser som säger att den som misstänker att ett barn lever i en familj med missbruk måste anmäla detta till kommunens socialnämnd. Trots att lagen har funnits ganska länge fungerar den inte fullt ut.
Personal som arbetar med barnen och familjerna på förskolan eller i skolan vet att de har denna skyldighet; ändå är det ett stort steg att ta att göra en anmälan till socialtjänsten. Att koppla in de sociala myndigheterna medför utredning och risk för en förstörd relation med familjen.
Att byta huvudman för missbruksvården till landstinget som utredningen SOU 2011:35 föreslår kan underlätta steget att begära hjälp. Det finns många gånger redan en kontakt mellan barnavårdscentralen och förskolan och skolsköterskan och primärvården, och att kontakta landstinget ses mer som att söka hjälp för ett sjukdomstillstånd än ett socialtjänstärende. Men fortfarande ligger mycket av åtgärderna och helhetssituationen för barnen inom kommunens ansvarsområde, så ett byte av huvudman löser knappast problemet för barnen även om det kan underlätta.
För att barnen ska få det stöd och den hjälp de behöver måste denna hjälp finnas där barnen finns, alltså på förskolan och i skolan. Det är väl att kommunens socialtjänst anordnar stödgrupper, men nås inte mer än 1,7 % av barnen av det stödet så behövs fler åtgärder.
Vi vet av forskningsresultat att barn som växer upp i missbrukande familjer löper mycket större risk att själva utveckla ett beroende i vuxen ålder, och med den stora tillgång och med den lätthet som ungdomar idag får tillgång till alkohol måste detta problem tas på största allvar och barnen ges stöd i ett tidigt skede.
Skolans och förskolans personal som dagligen träffar barnen måste i samverkan med den huvudman som har ansvar över missbruksvården få stöd, hjälp och utbildning i att upptäcka de glömda barnen och ge barnen det stöd de behöver i den miljö där de känner sig trygga.
Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.