Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att leva upp till FN:s konvention om mänskliga rättigheter när det gäller personer med funktionsnedsättning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att sanktioner ska kunna utdömas vid bristande tillgänglighet.1
1 Yrkande 2 hänvisat till CU.
År 2000 beslutade riksdagen (prop. 1999/2000:79) att anta ett mycket ambitiöst mål för att uppnå en tillgängligare miljö för personer med funktionsnedsättning. På tio år skulle så kallade ”enklare hinder” vara åtgärdade för att underlätta för personer med funktionsnedsättning att röra sig i olika miljöer och även förbättra deras delaktighet i det offentliga rummet. Nu har den uppsatta tiden gått ut och även om arbetet intensifierades under senare år återstår dessvärre oändligt mycket att göra. Arbetet måste därför fortsätta men också skärpas.
Nuvarande regering har lagt fast en ny strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken för perioden 2011–2016. Det är mycket bra. I synnerhet som den handlingsplanen innehåller mätbara mål som gör den tydligare samt lättare att följa upp och utvärdera, något som undertecknad tidigare efterlyst. Men likväl behöver fler åtgärder vidtas. Det kan tyckas vara en sympatisk hantering att först arbeta med nationella mål och att sedan mäta resultatet av dessa. Men om resultaten uteblir måste det finnas beredskap för att också använda mer tvingande metoder. Den nya plan- och bygglagen som trädde ikraft den 2 maj 2011 är därvid ett steg i rätt riktning. Det bör övervägas om sanktioner ska kunna utdömas vid bristande tillgänglighet.