Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stöd till anhörigvårdare.
År ut och år in, dygnet runt, görs vård- och omsorgsinsatser av anhörigvårdare runt om i vårt land. Om de inte genomfördes, skulle hela Vård-Sverige kollapsa. Det är därför hög tid att inse värdet av anhörigvårdarnas insatser, att de väsentligt avlastar stat, landsting och kommuner. Anhöriga som vårdar och stödjer närstående har rätt till stöd och avlastning från kommunen. Den 1 juli 2009 infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att kommunerna ska erbjuda stöd för att underlätta för personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som har en funktionsnedsättning.
Tidigare stod det i lagen att anhöriga bör få stöd och avlösning. I den nya lagtexten har det ändrats till att anhöriga ska erbjudas stöd av kommunen.
Ändringen i socialtjänstlagen som innebär att kommunerna skall underlätta situationen för dem som vårdar närstående är ett bra första steg. Men för en ännu bättre anhörigvård måste perspektivet vidgas till att se anhörigvården ur vårdarnas perspektiv.
Stödet som ska erbjudas kan vara avlösning i form av korttidsboende, dagvård och avlösning i hemmet. Andra stödformer kan till exempel vara enskilda samtal, deltagande i anhörigcirkel och rådgivning. Stödet ska underlätta för den anhörige på olika sätt. Socialstyrelsen kommer att ge kommunerna vägledning i arbetet med tillämpningen av de nya bestämmelserna.
Socialtjänstlagen och biståndsbedömningen utgår idag främst från den som vårdas och dennes personliga behov. Regelverket behöver – mot bakgrund av de omfattande insatser som många anhöriga gör – förtydligas så att den som vårdar en anhörig får en tydligare rätt till stödinsatser. Det bör utredas under vilka förutsättningar en anhörig eller annan närstående själv bör kunna ansöka om och beviljas en insats med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Detta bör ges regeringen till känna.