Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skärpa lagstiftningen så att hyresvärdar och bostadsrättsföreningar får utökade möjligheter att ingripa mot boende vars rökning stör grannar.
Individen har, i stora delar av världen, sedan renässansen fått allt större frihet. Maximen om ”största möjliga lycka åt största möjliga antal” – formulerad av den engelske moralfilosofen Jeremy Bentham (1748–1832) – har i synnerhet sedan införandet av allmän och lika rösträtt blivit vägledande för flertalet politiska partier. Denna maxim implicerar att en individs lycka inte får bli så stor att den börjar begränsa en annan individs välbefinnande. Tyvärr sker detta ändå hela tiden, också i demokratiska samhällen. Ett iögonfallande exempel på detta slags frihetskränkande frihet är när rökare tvingar sina grannar till passiv rökning, något som drabbar astmatiker och andra utsatta grupper speciellt hårt. Rökförbud har sedan länge införts inom kollektivtrafiken, på restauranger, biografer, teatrar och flertalet arbetsplatser. I våra bostadsområden fortsätter, däremot, människor att drabbas av passiv rökning genom grannars rökning på balkonger, i trappuppgångar etc. Denna ”tvångsrökning” är oförenlig med den medmänskliga respekt som all demokrati ytterst vilar på. Det är på tiden att lagstiftning införs som även i våra bostadsområden skyddar icke-rökare mot passiv rökning.