Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en uppföljning av tillämpningen av den paragraf i hälso- och sjukvårdslagen som talar om barns rätt till information och stöd vid förälders sjukdom.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utöka den paragraf i hälso- och sjukvårdslagen som talar om barns rätt till information och stöd vid förälders sjukdom till att tydligt omfatta svåra sjukdomstillstånd generellt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av tillgång till stöd i hemmet för omvårdnad av barn vid förälders sjukdom.
När en förälder drabbas av sjukdom, är med om en olycka eller vid andra speciella situationer blir barnen många gånger väldigt utsatta. Ofta finns det en annan förälder, övrig släkt eller vänner som kan gå in och ta ett stort ansvar, men även berörd vårdpersonal behöver ta sin del av ansvaret.
2 g § hälso- och sjukvårdslagen från 2010 ger vid handen att personalen överallt inom vården ska fråga om patienterna har barn och finnas där som stöd även för dem. Tyvärr verkar detta ha gått många inom vården helt förbi, och man uppfyller därmed inte lagens syften, nämligen att barn precis som vuxna närstående behöver få information och kunskap om förälderns diagnos och tillstånd.
Det borde fungera, då regeringen avsatt 5 miljoner kronor för att nå ut med kunskap om vårdens nya skyldigheter, och SKL skickat ut cirkulär och Socialstyrelsen ett meddelandeblad. Eftersom det ändå getts signaler om att så inte är fallet, behöver en uppföljning göras av lagens uppfyllelse.
Det behövs också en revidering av lagparagrafen, som omfattar svåra sjukdomstillstånd generellt. Barn till svårt cancersjuka till exempel kan ha svårt att acceptera och förstå en förälders viktnedgång och håravfall eller en förälder som hastigt får en stroke med medföljande rörelsehinder och talsvårigheter.
Vid sådana här tillfällen är det extra viktigt för barnen med en så trygg hemmiljö som möjligt, att de kan fortsätta med sin ordinarie skolgång och andra rutiner. Det är också viktigt att de i möjligaste mån kan få fortsätta att tillbringa mycket tid med den förälder som är sjuk. Alla har dock inte de nätverk av släkt och vänner som behövs, och även om det finns kan det vara praktiskt omöjligt för någon att exempelvis bosätta sig hos barnen under en längre tid.
Jag anser därför att man bör se över hur man kan garantera tillgången till någon form av tjänst i kommunerna, där en person kan komma och finnas i hemmet och hjälpa till med främst barnens omvårdnad under en kortare eller längre tid om familjen så önskar. Avgiften för detta kan exempelvis regleras på samma sätt som hemtjänsttaxan.