Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en skärpning av förslaget till ny alkoholstrategi för EU.
En skärpt europeisk alkoholpolitik med folkhälsan i fokus är avgörande, då alkoholskador är ett stort problem för Europas utveckling. Befolkningen inom EU har den högsta konsumtionen av alkohol per capita i världen, vilket också resulterar i omfattande alkoholskador, kriminalitet och död. Varje år dör exempelvis 115 000 personer av alkoholrelaterade orsaker inom EU, och 25 procent av alla dödsfall bland unga män i Europa är alkoholrelaterade. De mätbara kostnaderna för alkoholbruket inom EU uppmättes år 2003 till 125 miljarder euro. WHO:s nyligen antagna handlingsplan mot skadligt alkoholintag i Europa framhåller också behovet av att arbeta mer aktivt mot alkoholrelaterade skador. WHO:s handlingsplan är mer långtgående och detaljerad än EU:s alkoholstrategi, vilket bör influera omarbetningen av EU:s strategi.
Eftersom alkohol är en viktig del av många EU-länders ekonomi är även affärsintressena stora för att upprätthålla den gällande alkoholkulturen i Europa. Alkoholindustrin har tyvärr ett stort inflytande på den europeiska alkoholpolitiken, inte minst genom en stark lobbyverksamhet. Det är därför av stor vikt att alkoholens folkhälsoaspekter och faktiska socioekonomiska kostnader lyfts fram som motvikt till alkoholindustrins krav.
EU:s nuvarande alkoholstrategi, som löper ut 2012, är enbart ett policydokument, men har ändå haft klart positiva effekter på medlemsstaternas alkoholpolitik. De flesta medlemsstaterna har nu antagit en skriftlig alkoholpolicy, infört en åldersgräns för inköp och konsumtion av alkohol samt lagstiftat om lägre promillegräns vid bilkörning. Alkoholstrategin har utan tvekan haft betydelse, och Sverige bör därför vara starkt pådrivande för att nästa strategi skärps och flyttar fram de alkoholpolitiska ambitionerna för en minskad alkoholkonsumtion i EU.
Medlemsstaterna bör dock ha utrymme att själva utforma en effektiv nationell alkoholpolitik, utan att denna står i strid med EU:s regler om den inre marknaden. Exempelvis bör medlemsstaterna själva få besluta om införselkvoter av alkohol för att dessa inte ska undergräva den nationella alkoholpolitiken.