Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tandvårdsbehandling som ett led i sjukvårdsbehandling.
Det finns ett flertal medicinska diagnoser som medför påverkan på tandstatusen, liksom det finns tillstånd där tandstatusen påverkar det övriga hälsotillståndet.
I dag ingår tandvårdsbehandling som ett led i sjukvårdsbehandling, vilka är indelade i olika grupper. För de olika diagnosgrupperna finns det i sin tur regler för när, var och hur tandvårdsbehandlingen skall inkluderas som ett led i sjukvårdsbehandling.
Dessa grupper bör självklart regelbundet revideras utifrån ett antal kriterier, bland annat prevalens, förändringar i behandling, dokumenterade biverkningar, men också i relation till kostnadsutvecklingen.
Det kan också vara så att förnyat behov av tandvård uppstår vid senare tillfälle än när tandskadan uppstår, exempelvis är det inte ovanligt att fyllningar, kronor och liknande krackelerar efter en tid och att patienten behöver genomföra en ny behandling, vilken eventuellt inte kommer att omfattas av nämnda försäkring. Dessutom föreligger regionala skillnader i tolkningen.
Ett exempel som illustrerar problematiken är att tandskada som uppkommit till följd av ett epileptiskt anfall inkluderas i tandvårdsbehandling som ett led i sjukvårdsbehandling. Första steget är att landstingets beställarenhet skall bedöma om skadan verkligen har inträffat under ett epileptiskt anfall, därefter skall den av tandläkaren föreslagna behandlingen utredas och slutligen skall kostnaden bedömas. Om det sedan visar sig i ett senare skede att patienten exempelvis behöver byta ut fyllningen eller på annat sätt måste åtgärda skadan på nytt kan det mycket väl inträffa att beställarenheten avslår ansökan med motivet att ersättning för behandling har utgått.
I syfte att erbjuda de personer som har behov av tandvård som ett led i sjukvårdsbehandling detta, bör regeringen överväga att göra en översyn av vilka sjukdomar och tillstånd som skall inkluderas i försäkringen. Vidare bör en översyn övervägas av hur försäkringen kan utformas för att erbjuda möjlighet att inkludera de behov av tandvårdsbehandling som kan uppkomma i ett senare skede i livet till följd av tidigare genomförd behandling inom ramen för lagen om tandvårdsbehandling.