Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om jämlik cancervård.
När en kvinna drabbas av bröstcancer och tvingas operera bort hela eller delar av sitt bröst erbjuds hon en bröstprotes eller en bröstrekonstruktion kostnadsfritt efter operationen. Detta trots att det handlar om en kroppsdel som vid den tiden i kvinnans ålder oftast inte har någon egentlig funktion längre. Syftet är att kvinnan i fråga ska kunna fortsätta leva sitt liv som vanligt efter tillfrisknandet och inte ständigt påminnas om sjukdomen hon besegrat eller kämpar mot.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige, och varje år diagnostiseras 10 000 män med sjukdomen, jämfört med 7 000 kvinnor som får diagnosen bröstcancer. Dock finns inte samma syn på efterbehandling för män som för kvinnor. Medicinerna Cialis, Levitra och Viagra ordineras ofta till prostatacancerpatienter på grund av att de påverkar blodförsörjningen till området. Läkemedlen ska underlätta och påskynda läkningen i underlivet, och för att undvika eller lindra framtida problem är det viktigt med god blodgenomströmning i operationsområdet. För att uppnå detta ordineras ofta dessa läkemedel som ska ätas dagligen i låg dos under lång tid.
Med förbättrad läkning minskas risken för framtida urinläckage och erektionsproblem.
Under 2003 och 2004 beslutade Läkemedelsförmånsnämnden, LFN, att dessa läkemedel inte skulle subventioneras. De ansågs inte kostnadseffektiva samtidigt som de ju är läkemedel som underlättar potensen och därmed inte omfattas av högkostnadsskyddet.
Detta beslut innebär att (manliga) cancerpatienter får bekosta ett nödvändigt läkemedel på egen hand. Det kan handla om tusentals kronor per år. Att få en cancerdiagnos innebär ett fysiskt och psykiskt lidande för både män och kvinnor, dock blir i detta fall de manliga patienterna även ekonomiskt lidande.
Oavsett kön ska patienter få den bästa vård och efterbehandling som finns att tillgå. När män inte erbjuds samma stöd efter att ha genomgått sin behandling är detta inget annat än ett tecken på att vården i Sverige inte är jämlik. Det görs en skillnad på män och kvinnor, där män förfördelas på grund av sitt kön. Kvinnor får stöd att kunna leva sitt liv som vanligt och inte ständigt påminnas om sin sjukdom, och samma syn borde gälla män.
Det är av största vikt att vården inom alla aspekter är jämlik. Jag anser att regeringen bör överväga nödvändiga åtgärder för att bröst- och prostatacancerpatienter ska behandlas jämlikt.