Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om föräldrars skyldighet att samarbeta med socialtjänsten.
Det är orimligt att en förälder kan vägra att samverka när socialtjänsten utreder barns behov av skydd och stöd. Det görs många goda insatser med särskilda samverkansteam från skolor och socialtjänst för att försöka ge ett mer intensivt skolstöd till barnen och för att öppna upp familjer som vägrar att samarbeta.
Det behövs dock en mer kraftfull lagstiftning. I Danmark och Norge finns redan möjligheten att ställa familjer som inte samverkar under särskild tillsyn och föräldrar kan avkrävas att följa en särskild handlingsplan. Allt för barnets bästa. Barnets rätt till hjälp och stöd måste vara viktigare än frivillighet för föräldrarna.
Om föräldrar helt uteblir från socialtjänstens möten och på så sätt hindrar utredningen, ska det vara möjligt för socialtjänsten att med hjälp av polis skaffa sig insyn i hemmet. Detta är i dag först möjligt när kriterierna för omhändertagande enligt LVU är uppfyllda. Samtidigt är det inte möjligt att ta ställning till levnadsförhållandena utan att få någon slags kontakt med familjen.
I Sverige finns idag på pappret en möjlighet att besluta om mellantvång. Den inriktar sig dock på ungdomar som på grund av eget beteende behöver ges en kontaktperson utan eget samtycke. Dessvärre är denna lagparagraf nästintill bortglömd av landets socialtjänster. Mellantvånget bör kunna bli mer användbart och utökas till att även gälla när det är föräldrarna som är problemet. Att tidigt kunna använda mellantvång för att sätta in stöd och hjälp är viktigt inte minst om en ung person börjar begå brott. Tidigare och tydligare insatser ökar chansen att stoppa en annars negativ brottskarriär.