Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att göra en ny parlamentarisk socialutredning.
Det sociala lagstiftningssystemets ramverk återfinns i socialtjänstlagen. Det stora förarbetet gjordes av en utredning som lade fram sitt slutbetänkande redan 1977 med regeringsproposition ungefär två år senare (under dåvarande borgerligt styre). Ungefär 20 år senare gjordes en revision med åtföljande omdatering av lagen till 2001. Socialtjänstlagen är i sina huvuddrag en lagstiftning med 30 år på nacken.
Det har skett så stora förändringar i samhället att det motiverar en ny stor parlamentarisk utredning.
Utsatta barn måste få ett ännu starkare stöd i lagstiftningen. I den mån det finns oklarheter med sekretesslagstiftning, diskrimineringslagstiftning eller andra lagar, som hindrar ett effektivt ingripande när barn far illa måste sådana oklarheter undanröjas.
Gruppen fattiga ensamstående föräldrar ökat på ett alarmerande sätt.
Systemet med underhållsstöd behöver ses över och underhållsstödet måste utökas och gärna säkras med indexuppräkning eller liknande system. Andra former av stöd såsom kontaktfamiljer behöver lyftas fram.
Systemet med försörjningsstöd behöver ses över. Det är exempelvis orimligt att fler skall behöva få försörjningsstöd på grund av det under borgerligt styre delvis nedmonterade socialförsäkringssystemet.
Införandet av en riksnorm för försörjningsstöd var kanske en nödvändig reform på sin tid, men riksnormen behöver ses över. En sådan lagstiftning med en miniminorm innebär en olycklig utveckling där nästan alla kommuner hamnar på miniminormen utan tillräcklig hänsyn till lokala förutsättningar.
Missbruk av alkohol, narkotika och läkemedel kostar samhället enorma belopp varje år och orsakar ett stort lidande. Lagstiftningen ger på papperet polisen, som ofta är den instans som möter människor i utsatthet, möjlighet att initiera ett omhändertagande för att rädda missbrukares liv och hälsa. Det fungerar dock inte så väl i praktiken, vilket statistik visar. Antalet kvalificerade s k LVM-hem för vård har minskat trots det stora behovet. Lagstiftningen behöver ses över så att missbrukare kan få hjälp i tid.
De äldres rättigheter till vård och omsorg via hemtjänst eller vårdboende regleras i socialtjänstlagen. Vi riskerar att hamna i ett ”retorikgap” när andelen äldre pensionärer (över 80) snart mer än fördubblas och resurser skall finnas i teorin men det blir köer i praktiken. Nya lösningar behövs för att klara behovet och lagstiftningen kan behöva modifieras.
Nu är det rätt tid att se över system och lagstiftningar i en ny parlamentarisk socialutredning.