Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barnkonventionen.
Det är nu 21 år sedan FN:s barnkonvention antogs i den svenska riksdagen. Barnkonventionen är ett viktigt instrument i arbetet för barns rättigheter.
Det finns en nationell strategi för hur barnkonventionen ska genomföras i landet (prop. 1997/98:182). Den säger bland annat att konsekvenserna för barn ska analyseras vid statliga beslut som rör barn. Samma strategi ställer även krav på systematik i arbetet, att kommuner, landsting och regioner bör inrätta system för att kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det kommunala arbetet.
Sveriges kommuner spelar en avgörande roll för hur barn och unga har det i sin vardag. Staten har det övergripande ansvaret och ska se till att barnkonventionen efterlevs och att dess principer införlivas i lagstiftningen. Men det är till stor del arbetet på regional och lokal nivå som avgör hur väl Sverige lever upp till barnkonventionen. Det är dock inte alla kommuner som arbetar aktivt med den nationella strategin för barnkonventionen i sin verksamhet. Många kommuner, och landsting, har angivit att den nationella strategin inte haft så stor påverkan på kommunens arbete med barnkonventionen.
Även om barnkonventionen mer och mer uppmärksammas i samhället behöver det göras mer på en politisk nivå. Den nationella processen måste hela tiden föras framåt. Detta kan vi göra genom att formulera mer precisa mål i den nationella strategin men också genom att ange tidsramar för när vissa mål ska vara uppfyllda. Dessutom kan det behövas mer stöd till landsting och kommuner för att få igång mer aktivt arbete kring barnkonventionens intentioner.
Det handlar om att se barnen på alla nivåer i samhället, och det handlar också om att barnen ska få komma till tals i frågor som är angelägna för dem, vilket betyder att politiska beslut på alla politiska nivåer måste genomsyras av barnperspektivet. På det sättet för vi demokratiarbetet vidare i vårt land.