Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om riktlinjer till landstingen om bidrag till barns glasögon.
Föräldrar till många barn tvingas skicka sina barn till skolan utan glasögon, trots att barnen inte ser ordentligt utan, för att föräldrarna inte har råd med kostnader för optiker och glasögon. Kostnader för glasögon kan bli en tung börda för många familjer, inte minst om synfelen drabbar barn som ofta behöver nya glasögon. Variationen mellan olika landsting är emellertid mycket stor när det handlar om hur villig man är att bidra i sådana situationer.
I vissa landsting får familjen stöd, i andra lämnas ingen hjälp alls. För barnen med synfel är det mycket viktigt att de får glasögon tidigt för att få en normal synutveckling. Ett barn som inte ser ordentligt får svårare att följa med i och tillgodogöra sig undervisningen. Det finns därför anledning att klargöra om glasögon ska vara att betrakta som en medicinsk behandling och det därför finns skäl för landstingen att ge stöd till barns glasögon.
Det är dessutom landstingets ansvar att erbjuda hjälpmedel för funktionshindrade. I de fall ett synfel är så svårt att det definieras som ett funktionshinder ska landstinget erbjuda hjälpmedel. Det är dock uppenbart att landstingen idag inte har tillräckliga riktlinjer för arbetet, eftersom liknande fall behandlas väldigt olika mellan landstingen. Det gör att den enskildes boendeort och inte hennes problem avgör vilket stöd samhället bistår med.