Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten till dubbel folkbokföringsadress för barn med dubbelt boende.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda frågan huruvida information, beslut och räkningar från myndigheter, vård och skola ska kunna gå till båda föräldrarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att ompröva beslut om folkbokföring.
Den lagstiftning som reglerar folkbokföringen tar sin utgångspunkt först och främst i vuxnas situation. Regleringar finns som anger vad som ska räknas som folkboksföringsadress vid dubbelt boende, där huvudsaklig dygnsvila är den avgörande faktorn. Barn som växer upp i dubbelt boende på grund av att föräldrarna lever åtskilda är på samma sätt skrivna på en av föräldrarnas adresser. Det gäller även de barn som bor växelvis lika mycket i båda hemmen.
Detta kan få konsekvenser för vilka rättigheter barnen har i förhållande till kommunens välfärdstjänster rörande exempelvis skolgång, fritidssysselsättning, rätt till skolskjuts m.m. Inte minst riskerar barnens möjligheter att begränsas då de båda hemmen är lokaliserade i två olika kommuner. Till stor del löses detta pragmatiskt genom välvillighet från kommunernas sida, men åtskilliga fall har uppmärksammats där barnens behov åsidosätts på grund av att kommunen med stöd av lagstiftningen kan neka att bistå.
För barn som växer upp i dubbelt boende med samma vistelsetid i båda hemmen bör möjligheten till dubbel folkbokföringsadress utredas. En sådan utredning bör också ta reda på vilka konsekvenser detta skulle medföra. Som jag nämnt innan går det inte att vara folkbokförd på två adresser, vilket gör att ett växelvis boende inte avspeglas i folkbokföringsregistret. Det innebär i sin tur att brev från myndigheter, sjukvård, skola med mera normalt sett bara skickas hem till folkbokföringsadressen. Den andre föräldern riskerar att missa viktig information, och i värsta fall undanhåller en förälder information för den andra. Även bidrag fastställs utifrån folkbokföringsadressen, och den förälder som har barnen skrivna hos sig vid växelvis boende har större rätt till bostadsbidrag. Jag föreslår att barn ska kunna ha två adresser och att information, beslut och räkningar från myndigheter, vård och skola ska kunna gå till båda föräldrarna. Reglerna för folkbokföring och för bidrag där folkbokföringen spelar roll ska ses över, med inriktningen att minska risken för konflikter mellan föräldrarna. Idag lever ett stort antal barn med växelvis boende. Det bör samhället också ta hänsyn till i lagstiftningen eftersom konsekvenserna med dagens regelverk drabbar barnen negativt.
Det har framförts praktiska invändningar mot möjligheten till två folkbokföringsadresser. Det måste vara tydligt vilken kommun som ansvarar för skolgången och det skulle kunna leda till problem i offentlig statistik. Denna problematik ska inte negligeras men den är heller inte omöjlig att komma runt.
Problematiken har behandlats tidigare i riksdagen och i SOU 2009:75 Folkbokföringen. Den slutsats som utredningen landar i tar dock inte tillräcklig hänsyn till den levnadssituation som allt fler barn befinner sig i.
Det är även besvärligt att rätta till en inaktuell eller felaktig folkbokföringsadress om en förälder motsätter sig det. Det går att lämna uppgifter till Skatteverket för att få en omprövning till stånd, men det krävs mycket för att Skatteverket ska ta upp ärendet. Det finns ingen möjlighet för en förälder att överklaga ett folkbokföringsbeslut eller på annat sätt kräva en prövning av folkbokföringen. En sådan möjlighet bör införas. Det är lämpligt att socialtjänsten istället för Skatteverket ansvarar för att utreda sådana fall.
Det är korrekt som utredningen konstaterar att folkbokföringen bygger på en princip om en bostadsadress. Men när verkligheten har förändrats menar jag att det är rimligt att lagstiftningen också anpassas utifrån de nya förhållandena och att en omprövning av folkbokföringsadressen ska möjliggöras. Detta bör ges regeringen till känna.