Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av mervärdesskattesatserna på kulturområdet i syfte att nå en enhetlig kulturmoms.
Sverige tillämpar en kulturmoms på 6 procent för böcker, tidningar, bio och teater. Samma sexprocentiga moms gäller också för konserter oavsett vilken musik som framförs. Det kan vara klassisk musik, jazz, rock, pop, gospel, country eller det som brukar benämnas som dansbandsmusik.
Undantaget från den lägre kulturmomsen är danstillställningar där det, oavsett vilken musik som spelas, finns en dansbana där människor kan röra sig. Den typen av arrangemang är belagda med 25 procent moms. Gränsdragningen kan vara svår att göra och än svårare att motivera. Det handlar inte om musikens kvalitet, innehåll eller framförande utan om själva formerna för arrangemanget. Förekommer det dans är momsen högre.
Frågan om de olika momssatserna sattes på sin spets för några år sedan när några av vårt lands mest älskade artister på sin Sverigeturné valde att sätta upp en minidansbana mitt framför scenen. Detta ledde till att deras arrangemang ur skattesynpunkt plötsligt klassades om från att vara en konsert till att bli en danstillställning.
Man kan ha vilka uppfattningar som helst om olika musikstilar. Det finns en stor spännvidd vad gäller musiksmak hos olika människor med olika bakgrund och olika åldrar. En sänkning av dansbandsmomsen kan knappast motiveras utifrån att denna typ av arrangemang med dagens moms har svårt att leva vidare, tvärtom är de ofta välbesökta. Sänkningen av dansbandsmomsen handlar mer om en likabehandlingsprincip och går även att motivera utifrån de gränsdragningsproblem som är uppenbara.
Sverige borde likt vårt grannland Norge sänka den s.k. dansbandsmomsen och tillämpa en enhetlig kulturmoms oavsett formerna för arrangemanget. Mervärdesskattesatserna bör därmed ses över så att enhetlighet mellan olika musikgenrer uppnås. Detta bör ges regeringen till känna.