Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av mervärdesskattelagstiftningen för dansband.
Två miljoner svenskar dansar varje månad. Detta sker ofta i mindre sammanhang med små resurser. Att dansa är en folkrörelse med djup förankring i den svenska folksjälen. Dansen har också en tydlig koppling till både folkhälsa och kultur. Den som trodde att dansbandskulturen i Sverige var på väg ut – trodde fel. Förvånansvärt många unga dansar och med populära tv-program om dansband och den kultur och sociala sammanhållning som är förknippat med har inte intresset minskat – tvärt om har det ökat.
Tyvärr är det politiska systemet inte harmoniserat med verkligheten. En gränsdragning mellan vad som är kultur och inte ger omotiverade konsekvenser som bör rättas till:
Den som går på en konsert och lyssnar på en dansbandslåt betalar 6 procent i moms.
Den som går och lyssnar på samma låt och dansar till orkesterns musik betalar 25 procent i moms.
Detta är ett tydligt exempel på där människan påverkas av systemet på ett omotiverat och felaktigt sätt.
Mervärdesskattesystemet i Sverige är divergerat med 25 procent som den vanligaste momsskattesatsen samt 12 och 6 procent. Att ha olika momssatser inom en och samma bransch är i dag inte ovanligt, det finns flera exempel på detta. Momssatsen på entréavgifter till nöjesparker är 25 procent medan momssatsen på entréavgifter till djurparker är 6 procent. Detta trots att de är inom samma bransch.
När en person går och dansar till Streaplers i Parken i Halmstad betalar hon eller han 25 procent moms på biljetten. När samma person sedan väljer att gå och lyssna på exakt samma musik med Streaplers i en konsertsal på N3 i Trollhättan är det sex procents moms som gäller. Momssatsen är avhängig av om det finns uppsåt till dans eller inte. Är syftet att publiken ska få möjligheten att dansa är momsen alltså 25 procent istället för 6 procent. Höga skatter är kontraproduktivt och när det gäller tobak eller skatter och avgifter på utsläpp från bilar är syftet således att minska konsumtionen av sådana varor. Att uppmuntra människor att sitta stilla och lyssna på en konsert där en låg momssats tillämpas, rimmar illa jämfört med att en dansbandskväll där människor får röra på sig belastas med en momssats på 25 procent. Att sänka momssatsen för att gå och dansa till dansbandsmusik skulle alltså bland annat vara en investering i människors hälsa. Är det verkligen rätt att beskatta aktiviteter som innebär att människor rör på sig?
Det finns fördelar med en enhetlig moms. För ett dynamiskt näringsliv för fler växande företag bör det införas en enhetlig moms inom en och samma bransch. En så låg momssats som möjligt bör eftersträvas. Ovanstående exempel med divergerande momssatser för samma musik, men där publiken i det ena fallet interageras i underhållningen, är ett tydligt exempel på att mervärdesskattelagstiftningen inte fungerar optimalt och där konsekvenser uppstår. Därför anser vi att regeringen bör se över möjligheten huruvida det går att harmonisera mervärdesskattelagstiftningen på ett sådant sätt att en enhetlig momssats kan tillämpas både i fråga om dansbandsunderhållning som för en konsert som idag räknas som kultur.