Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utvisning av barn som har rätt till vård enligt LVU (lagen om vård av unga).
Utlänningslagen upphäver de åtgärder som socialtjänsten haft kring en flyktingförälder, exempelvis en familjehemsplacering av barn. Denna ordning har lett till att barn som misshandlats, eller på annat sätt farit illa hos sina biologiska föräldrar i Sverige, utvisas tillsammans med dessa till ursprungslandet.
Även om det finns nackdelar med att splittra familjer, är det vår uppfattning att det viktigaste är att man, i enlighet med svensk lag och FN:s konvention om barns rättigheter, skyddar barnet. Det är i praktiken omöjligt för vid avvisningen medföljande vakter och läkare att garantera att barn får vård och skydd i det land de utvisas till.
Lagen täcker både unga människor som far illa på grund av bristande hemförhållanden (enligt 2 §) eller eget beteende (enligt 3 §). Om vården kan genomföras frivilligt genom SoL tillämpas inte LVU. De brister som föreligger i barnets hemmiljö ska vara av allvarlig art innan ett ingripande får göras enligt 2 §. Det ska finnas en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling annars skadas.
Om syftet med lagen är att förhindra barnens hälsa och utveckling från att skadas så borde det gälla alla barn som vistas i Sverige, utan hänsyn till föräldrarnas situation. Migrationsverket och migrationsdomstolarna borde ta större hänsyn till medicinska underlag som rör barnen. Utlänningslagen bör ändras för att förhindra att familjehemsplaceringar upphävs och barn utvisas tillsammans med våldsbenägna föräldrar till länder där deras skydd inte kan garanteras. Nuvarande LVU-lagstiftning bör också ändras. Idag står det att LVU-beslut inte utgör hinder för utvisning.
Vi vill med denna motion göra regeringen uppmärksam på de fall där barn som vårdas enligt LVU utvisats tillsammans med sina föräldrar till länder där de inte kan förväntas få vård och skydd, samt vidta åtgärder som förhindrar att sådant sker i framtiden.