Riksdagen beslutar om ett nytt politiskt mål för politikområdet Ekonomisk familjepolitik i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa det kommunala vårdnadsbidraget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten för båda föräldrarna att ta ut föräldrapenning samtidigt under barnets första månad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en mer flexibel föräldraförsäkring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en höjning av taket i den tillfälliga föräldrapenningen till åtta prisbasbelopp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett stegvis höjt tak till tio prisbasbelopp i den tillfälliga föräldrapenningen och graviditetspenningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort skyldigheten för förskole- och skolpersonal att administrera ett intyg som berättigar föräldern till tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barnbidrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om delat barnbidrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om goda uppväxtvillkor för alla barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om höjt underhållsstöd med 100 kr per månad och barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om studerande med barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om höjt bostadsbidrag och behovet av en översyn av bostadsbidraget som ett bostadspolitiskt och familjepolitiskt instrument.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barn med behov av särskilt stöd och om vårdbidraget.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning:
Utgångspunkten för vår familjepolitik är att alla barn har rätt till goda uppväxtvillkor. Alla barn har rätt att få de allra bästa förutsättningarna för att förverkliga sina drömmar.
Så ser inte Sverige ut idag. Klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste familjerna ökar. Många föräldrar har fått mer pengar i plånboken medan andra tvärtom får sämre ekonomi. Föräldrar som drabbats av sjukdom eller arbetslöshet har svårare än någonsin att få ekonomin att gå ihop. Familjers liv kan se markant olika utan att någon familj kan sägas ha gjort egna medvetna val. Enligt Rädda Barnen växer 220 000 barn i Sverige upp i fattigdom. 10 000 fler barn växte upp i fattiga familjer 2008 jämfört med året innan. Det är inte acceptabelt. Barnfattigdomen måste avskaffas.
Vi vill ha en familjepolitik som bidrar till generellt goda uppväxtvillkor för varje barn och att föräldrar inte ska behöva välja mellan föräldraskap och förvärvsarbete. När kvinnor och män delar på ansvaret för jobb och familj förbättras både den ekonomiska tillväxten och människors livskvalitet. Vi vill fortsätta att utveckla den familjepolitiska modell som vi har i Sverige. Vi är beredda att utveckla och ompröva där så behövs.
En modern familjepolitik för barnets bästa måste utgå från vardagen som dagens föräldrar lever i. Sverige behöver en politik och en välfärdsmodell som kan svara upp till de värderingar och attityder som dagens unga föräldrar har. För att fler ska vilja och våga bli förälder krävs en insikt om att barnfamiljer behöver vårt gemensamma engagemang och solidaritet. Av den anledningen är den generella välfärden mycket viktig för familjer med barn liksom de generella stöden såsom barnbidraget i syfte att utjämna skillnaderna mellan familjer med barn och familjer utan barn.
Mer än var femte barn växer upp i en annan familjekonstellation än den med sina biologiska föräldrar. Sverige är fullt av bonusbarn, varannanveckaspappor, regnbågsfamiljer, ensamstående föräldrar och barn med syskon i andra familjer. Det kräver att en del regler ses över och moderniseras.
Även om barnfamiljer är olika vill de allra flesta försörja sig genom att båda föräldrarna har inkomster från arbete. Grunden för den svenska välfärdsmodellen har under en lång tid varit arbetslinjen. Med den som grund ska systemen underlätta för den enskilda individen att klara sin egen försörjning. Arbete handlar om både skyldigheter och rättigheter. I ett samhälle med höga välfärdsambitioner är arbete en förutsättning. Då krävs att så många som möjligt förvärvsarbetar. Vi socialdemokrater tänker inte överge arbetslinjen som en grundläggande princip. Barns rätt till båda sina föräldrar förutsätter ett jämställt arbetsliv och ett jämställt familjeliv.
Vi vill att målet för politikområdet ekonomisk familjepolitik ska fastställas till att de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn ska minska inom ramen för den generella välfärden. Målet har god överensstämmelse med de principer utifrån vilka politikområdet är uppbyggt. För ett välfärdsland med ambitioner kan knappast signalen att barn ska vara en ekonomisk börda vara rimlig. En solidarisk omfördelning mellan dem som har och inte har barn är en viktig del i vår generella välfärd. På motsvarande sätt är en solidarisk utjämning av risker och kostnader mellan generationer, mellan arbetande och arbetslösa, mellan sjuka och friska viktiga inslag i vår trygghetsmodell.
Sedan 2008 gäller målet att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Regeringen har också beskrivit att det nya målet betonar förutsättningarna snarare än utfallet. Vi motsätter oss en utveckling där klyftor medvetet tillåts öka mellan familjer med barn och övriga grupper i samhället.
Inget annat land i världen lägger mer pengar på att föräldrar ska kunna vara hemma med sina barn än Sverige. Den svenska föräldraförsäkringen är världsunik. Föräldraförsäkringens utformning, med ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen, stöder föräldraskap och förvärvsarbete för både kvinnor och män. Ingen ska behöva välja mellan barn och arbete.
Införandet av vårdnadsbidraget innebär ett systemskifte och understöder en familjepolitik där kvinnor tar hand om barnen och männen om jobbet.
Ingen som i dag jobbar och behöver hela sin lön har råd att ersätta lönen med ett vårdnadsbidrag på 3 000 kr. Därför är vårdnadsbidraget en kvinnofälla. Det är i huvudsak kvinnor som använder vårdnadsbidragen och är hemma med barnen till så låg ersättning att de inte kan försörja sig. De blir helt beroende av sina mäns goda vilja. Det kommer alla kvinnor att få känna av på arbetsmarknaden, i fler osäkra anställningar, i sämre löner och sämre karriärmöjligheter. Därför ska vårdnadsbidraget avskaffas.
Det är få män som klarar av att vara produktiva för två. Därför är också män förlorare på ökad ojämställdhet. De kommer att få känna av en ökad press att jobba ännu mer, prestera än bättre för att duga som familjeförsörjare. De kommer att få betala i mindre tid med sina barn. Därför ska vårdnadsbidraget avskaffas.
Det är barnen som är förlorare när borgerlig familjepolitik nu ger bidrag till dem som inte låter sina barn gå i förskolan. De är barnens egen rätt till förskola och möjlighet att utvecklas och växa tillsammans med andra barn som åsidosätts. Det är barnens trygghet i att ha fler vuxna omkring sig som ifrågasätts. Ofta är det de barn som bäst behöver förskolan som inte får tillgång till den. Kärnfrågan handlar om vad våra skattepengar ska användas till. Varje krona som kommunerna satsar på ett vårdnadsbidrag är en krona mindre till något annat. Det är en krona mindre till förskolans personal, personalutbildning, rutschkanor och lokaler. Därför ska vårdnadsbidraget avskaffas.
För att klara välfärden, och för mäns och kvinnors lika möjligheter till ekonomisk självständighet, är arbetslinjen grundläggande. Vårdnadsbidraget verkar i helt motsatt riktning och vi föreslår att det avskaffas.
Det är fortfarande mammor som bär huvuddelen av arbetet med hem och barn och som tar huvudansvaret när barnen är sjuka eller i relationerna till förskola och skola. Det är mammor som går ned i arbetstid när barnen är små, och det är fortfarande bara 21 % av föräldraförsäkringen som tas ut av papporna. Allt detta slår direkt på alla kvinnors möjligheter i arbetslivet och på mäns roll i familjen. Barnen går också miste om rätten till bägge sina föräldrar. Mammorna har svagare löneutveckling som följer med långt efter det att barnen är äldre. Att så många kvinnor jobbar deltid gör att kvinnors lön blir lägre, pensionen sämre och ställningen på arbetsmarknaden svagare. Huvudansvaret för arbetet med barnen gör att många arbetsgivare betraktar alla kvinnor som osäker arbetskraft. Pappor ses inte som förstahandsförälder. Alltfler pappor vill vara närvarande pappor i sina barns vardag, men de möts inte sällan av medvetna och omedvetna hinder från sin omgivning, t.ex. arbetsgivare som tycker att pappaledighet är max två månader, arbetskamrater som är oförstående, mammor som anser att föräldraledigheten är hennes tid och bvc-personal som glömmer pappan i samtalet. För att öka jämställdheten i samhället behöver föräldraförsäkringen delas lika mellan föräldrarna. Som ett steg på vägen vill vi att föräldraförsäkringen delas i tre lika delar: En tredjedel för vardera vårdnadshavaren och en tredjedel som båda vårdnadshavare har möjlighet att ta ut. Självklart ska genomförandet ske med respekt för att enskilda familjer ska ha rimliga planeringsförutsättningar.
Det är i det individuella mötet mellan föräldrar och personal på bvc, mödravården, Försäkringskassan och socialtjänsten som information och kunskap om attityder till jämställdhet och genus har betydelse. Därför behöver också kunskaperna öka om jämställdhet och genus hos de personalgrupper som möter föräldrar. Ett ledord bör vara ökad jämställdhet och att bryta traditionella könsmönster. Dessutom ser familjer olika ut i dag och det kan finnas skäl att se över den ekonomiska familjepolitiken ur den synvinkeln.
Vi har länge föreslagit att bägge föräldrarna, inom ramen för föräldraförsäkringen, skulle ges möjlighet att vara hemma samtidigt den första månaden i samband med barnets födelse. Studier som Statens folkhälsoinstitut har gjort visar att det finns ett tydligt samband mellan pappans engagemang och barnets utveckling och sociala anpassning. En viktig förutsättning för föräldrarnas engagemang är också att känna sig som fullständigt ansvariga för sina barns omvårdnad. Det är under en sammanhängande samvaro med barnet som förälderns omsorgsrationalitet utvecklas. En proposition med detta innehåll lades på riksdagens bord våren 2011, och det är glädjande att riksdagen inom en snar framtid kommer att fatta beslut om denna reform. Det framstår dock som något märkligt att jämställdhetsbonusen, regeringens huvudsakliga åtgärd för att förändra det ojämställda uttaget från föräldraförsäkringen, minskar på grund av förslaget.
Vi ser flera fördelar med att öka bägge föräldrarnas möjlighet att delta i omsorgen om barnet redan från start. Det skulle dels stärka banden mellan barn och bägge föräldrarna, dels skulle den andre förälderns tidiga delaktighet innebära en betydande avlastning för mamman den första tiden efter förlossningen. Genom att införa möjligheten för båda föräldrarna att ta ut föräldrapenning samtidigt under barnets första månad underlättas den första tiden hemma. Det är en välkommen reform som är viktig för barnen och sätter fokus på bägge föräldrarnas roll i familjen.
Vi vill ha ett mer tillåtande och flexibelt arbetsliv som bygger på flexiblare arbetstider ur ett arbetstagar- och föräldraperspektiv. Det är en absolut förutsättning för att öka pappors uttag av föräldrapenningdagar. Därför tror vi på att utveckla arbetet med jämställdhetsplaner på arbetsplatserna och ett förstärkt arbetsmiljöarbete som bland annat tar utgångspunkt i småbarnsföräldrars vardag. Vi är också övertygade om att mer inflytande över arbetstider är ett viktigt steg på vägen.
En absolut förutsättning för att kunna kombinera föräldraskap och förvärvsarbete är en väl utbyggd förskola. Vi socialdemokrater är aldrig nöjda med att bara ha barnpassning. Vi vill ha en förskola med hög kvalitet som är till för barnen. Barnfamiljer har olika villkor. Familjepolitikens uppgift är att stödja föräldrar och familjer i olika sammanhang och konstellationer. I ett förändrat arbetsliv måste också barnomsorgen möta de behov som föräldrar har för att få ihop vardagen med barn och jobb. Vi vill öka tillgången på barnomsorg på kvällar, helger och nätter.
Efter föräldraledigheten börjar den riktiga vardagen för småbarnsfamiljen. Många föräldrar tycker att det är skönt att komma tillbaka i arbete men känner samtidigt stress över att inte få vara med sitt barn. Vi ser behov av att föräldrar får mer vardagstid med barnen. Många föräldrar efterfrågar också fler korta perioder av sammanhängande tid med barnen utan att för den skull permanent gå ned i arbetstid, vara helt föräldralediga på nytt eller vara helt borta från arbetsmarknaden. Vi vill därför göra föräldraförsäkringen mer flexibel (inom ramen för dagens försäkring) så att man kan ta ut den för att få mer vardagstid med barnen – ända tills barnet fyller 16 år.
Möjligheten för gravida att gå hem vid fysiskt ansträngande arbeten eller när ens arbetsförmåga är nedsatt är viktig och bidrar till att många kvinnor klarar sig oskadda genom graviditeten samt minskar risken för att barnet lider skada. Dessvärre har tillämpningen av reglerna långt ifrån alltid uppfyllt kraven om en rättssäker likabehandling. Bristen har framför allt berott på att Försäkringskassans bedömningar skiljer sig mellan olika orter och regioner. Vi förutsätter därför att regeringen följer upp detta samt att Försäkringskassans pågående arbete för att öka likabehandlingen och rättssäkerheten i socialförsäkringarna även fäster uppmärksamhet vid detta problem.
Ändå tror vi inte att det räcker. Statistiken säger oss att besvär under graviditeten är vanligt. Här har arbetslivet ett viktigt ansvar att erbjuda sjysta arbetsvillkor och god arbetsmiljö. I dag kan den som är gravid begära att bli omplacerad eller få graviditetspenning 60 dagar före planerad förlossning. Arbetsgivarens ansvar att erbjuda flexibla lösningar borde infalla även tidigare under graviditeten. Det torde också ligga i arbetsgivarens intresse att behålla den som är gravid i arbete.
Föräldraförsäkringsutredningen har föreslagit att en graviditetsmånad införs och att graviditetspenningen samtidigt avskaffas. Syftet med en sådan menar utredningen är att möta gravidas behov av vila under slutet av graviditeten men också att komma till rätta med de regionala skillnader som funnits av de olika slagen av ersättning. I dag finns möjlighet att ta ut föräldraförsäkring innan barnet har fötts för gravida som känner att de behöver vila. Samtidigt känner då många att man minskar på tiden som kan tillbringas med barnet efter födseln. Det finns anledning att ytterligare noga analysera för- och nackdelarna med en graviditetsmånad. Det ska ställas mot både de andra önskvärda reformer som finns på området och huruvida Försäkringskassans tillämpning framöver minskar behovet av en sådan reform.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen höjde taket i föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp så att de allra flesta skulle få ut 80 procent i ersättning när de var föräldralediga. Samtidigt höjdes taket i den tillfälliga föräldrapenningen samt i sjukförsäkringen. I och med detta stärktes också legitimiteten för socialförsäkringssystemet.
Ur ett barnperspektiv är höjningen av taket i föräldraförsäkringen och den tillfälliga föräldrapenningen mycket positiv. Den borgerliga regeringen valde trots detta att försämra den tillfälliga föräldrapenningen för de föräldrar som är hemma för att ta hand om sina sjuka barn. Det innebär att det är rationellt för den som tjänar mest, oftast pappan, att fortsätta jobba medan den som vanligtvis tjänar mindre, mamman, är hemma och vårdar barn. Så cementeras gamla könsroller och så försvårar regeringen för de föräldrar som vill men inte har råd att dela ansvaret för barnen. Vi socialdemokrater vill på sikt höja taket i den tillfälliga föräldrapenningen och graviditetspenningen så att den ligger på samma nivå som i föräldrapenningdagarna. Ett första steg tar vi nu genom att höja taket till åtta prisbasbelopp.
Vi vänder oss starkt emot den borgerliga regeringens försämringar för barnfamiljerna. Inte bara när det gäller försämringarna i den tillfälliga föräldrapenningen utan också i det orimliga att beskatta föräldrar som vill vara hemma med sina små barn hårdare.
Vi som är mest angelägna om att ha en bra föräldraförsäkring är också de som har mest anledning att uppröras över människor som fuskar med försäkringen. Men det är orimligt att personal på förskolor och skolor ska kontrollera och administrera föräldrars rätt till ersättning vid vård av sjukt barn. Det tar resurser från det som pedagogerna faktiskt ska ägna sig åt – omsorgen om barnen, lärande och pedagogik. Det finns mer träffsäkra sätt att kontrollera rätten till ersättning vid vård av sjukt barn, och vi föreslår därför att det så kallade VAB-intyget tas bort och ersätts med en mer effektiv kontroll.
Ett viktigt syfte med barnbidraget är ekonomisk utjämning och ökad ekonomisk trygghet för barnfamiljer under den period när försörjningsbördan är som allra störst. Det är just detta den generella välfärdsmodellen bygger på, och barnbidraget har ett starkt fäste i den. Eftersom barnbidraget går till alla barn bidrar det till en positiv fördelning utan att skapa negativa marginaleffekter eftersom barnbidraget inte påverkas av föräldrarnas inkomster från arbete eller deras utgifter.
Ett mer jämställt ansvar för barnen är ett viktigt mål för en modern familjepolitik. Det är något som också bör avspeglas i de signaler som staten skickar via utbetalningen av barnbidrag varje månad. Idag delas barnbidraget lika mellan föräldrarna, om man är överens. Lika modernt som det var att automatiskt betala ut barnbidraget enbart till mamman när det infördes, lika omodernt är det i dag. Vi vill att barnbidraget ska kunna delas mellan föräldrarna även om den ene föräldern säger nej. Dagens system leder till att samhällets stöd till barnfamiljerna upprätthåller och underblåser den ojämlika uppfattningen att det är mamman som ska stå för inköpen till barnet. Under de 60 år som gått sedan barnbidraget infördes har det hänt mycket i samhället som fått konsekvenser för familjestrukturen. I dag delar alltfler mammor och pappor på ansvaret för barnen. Det är bra, och det är något vi vill uppmuntra.
Men än viktigare är att barnbidraget faktiskt är till för barnen. Därför ska också barnbidraget följa med barnen. Alla lagar och regler ska vara könsneutrala och inte diskriminera någon på grund av kön.
Enligt Rädda Barnen växer 220 000 barn i Sverige upp med fattiga föräldrar. Det är inte acceptabelt. Vi vill ha goda uppväxtvillkor för alla barn så att alla, inte bara några, kan växa upp och förverkliga sina drömmar. På grund av regeringens beslut går dock utvecklingen åt helt fel håll. År 2008 fanns 10 000 fler fattiga barn än året innan. Dessutom tyder allt på att klyftorna fortsätter att öka. Det är inte acceptabelt. Det behövs en social investeringspolitik som steg för steg avskaffar barnfattigdomen.
För att alla barn ska få samma chanser krävs insatser på en mängd områden. Det handlar bland annat om föräldrarnas rätt till arbete och de åtgärder som krävs för att människor ska kunna få och ta ett arbete; arbetsmarknadsutbildning, barnomsorg på kvällar, nätter och helger och rätt att arbeta heltid. Vi måste ha en skola av allra bästa kvalitet och välfärd som riktar sig till alla. Inom den ekonomiska familjepolitiken är barnbidraget, som går till alla barn, ett viktigt ekonomiskt tillskott. För de mest ekonomiskt utsatta familjerna är bostadsbidrag ofta avgörande för att familjen ska kunna bo drägligt. Bland de familjer som är mest utsatta för fattigdom finns de som är ensamstående med barn. Underhållsstödet har inte höjts på många år och det är hög tid att de ensamstående föräldrarna får ta del av ekonomiska satsningar. Vi vill därför höja underhållsstödet med 100 kronor per månad och barn. Vi ser också att det därutöver finns skäl att framöver analysera möjligheterna till en översyn och reformering av underhållsstödet.
Tack vare en medveten satsning har fler personer fått möjlighet att läsa på högskola. Vi vill att minst 50 procent av en årskull ska ha genomgått en högre utbildning.
De studenter som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst får ersättning från föräldraförsäkringen enligt grundnivån. Eftersom det inte ger så stor inkomst har många studenter med barn svårt att få ekonomin att gå ihop. Inom ramen för den parlamentariska socialförsäkringsutredningen utreds nu frågan om studenterna och socialförsäkringarna. Det är en fråga vi aktivt följer.
Bostadsbidragen är utformade för att täcka barnfamiljers behov av en bra bostad och ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att möta sina bostadskostnader. Vi socialdemokrater ser inte bara bostadsbidragen som ett viktigt familjepolitiskt instrument utan också som en viktig del i en god social bostadspolitik. En social bostadspolitik förbättrar förutsättningarna för barn att få goda uppväxtvillkor. Bostadsbidragen är en av de mest träffsäkra stödformerna till hushåll med låga inkomster och förbättrar därmed förutsättningarna för barn i ekonomiskt utsatta familjer att växa upp under goda boendeförhållanden. Det är därför välkommet att regeringen nu följer vårt förslag och höjer bostadsbidraget.
Vi vill se en översyn av bostadsbidragen. Riksdagen beslutade under 2005 om ändrade regler för bostadsbidrag (prop. 2004/05:112). Lagen trädde i kraft den 1 november 2005 och tillämpas på bostadsbidrag från och med den 1 januari 2006. Förändringarna innebar bland annat att den del av bostadsbidraget som lämnas som särskilt bidrag till barnfamiljerna höjdes. Vidare infördes ett umgängesbidrag till föräldrar som på grund av vårdnad eller umgänge har sina barn tidvis boende hos sig. Det genomfördes också förändringar i beräkning av den bostadskostnadsbaserade delen av bostadsbidraget. Reglerna innebär att man vid beräkning av bostadsbidraget bortser från bostadskostnader som löper på bostadsytor över en viss gräns som varierar beroende på hushållets storlek. Dessa regler om bidragsgrundande bostadsyta kan bland annat få till följd att ett byte till en större lägenhet med samma eller lägre hyra kan leda till att bidraget minskar eller uteblir.
Mot bakgrund av de senaste årens förändringar är det angeläget att en översyn av bostadsbidragen genomförs med utgångspunkt i såväl bostadsbidragens familjepolitiska betydelse som deras roll som bostadspolitiskt instrument.
Vårdbidrag är den ersättning för förälderns merarbete för särskild tillsyn och vård eller för de merkostnader som barnets sjukdom eller funktionsnedsättning ger upphov till. Man kan få helt, tre fjärdedels, halvt eller en fjärdedels vårdbidrag. För barn med särskilda behov finns stödfunktioner – såväl offentliga som ideella. Det finns naturligtvis goda exempel på skolor som anpassar verksamheten efter barnens förutsättningar, arbetsgivare som har förståelse för föräldrarnas situation och myndighetsföreträdare som ger ett bra bemötande vid diskussioner om vårdbidrag, merkostnadsersättningar eller tillfällig föräldrapenning. Men det finns också mindre bra exempel – där föräldrar får kämpa för sina rättigheter, där barnen inte får det stöd de har rätt till och där bemötandet från exempelvis Försäkringskassan lämnar mycket i övrigt att önska. Många föräldrar kan vittna om hur bedömningarna skiftat beroende på var man bor, vilken handläggare som hanterar ärendet och hur väl man klarat av att argumentera för sin situation. Detta kan visa sig i tillämpningen av vårdbidraget – dels på grund av skiftande bedömningar inom Försäkringskassan, dels på att försäkringen behöver moderniseras, utvecklas och förbättras. Vi anser att det är angeläget att en översyn vidtas för att värna vårdbidraget i syfte att förbättra och utveckla stödet för föräldrar med svårt sjuka barn. Likvärdiga principer vad gäller delat barnbidrag bör också gälla för vårdbidraget.
Barnen är vår framtid är kanske ett slitet uttryck, men inte desto mindre sant. Barnen och deras familjer ska ha de allra bästa förutsättningarna för att varje barn ska kunna växa upp och förverkliga sina drömmar. Så är det inte idag. Istället förs en politik som medvetet ökar klyftorna. Vackra ord blir till ingenting. Vi vill utveckla förskola och höja kvaliteten. Vi vill skapa ett uthålligt arbetsliv där småbarnsföräldrar kan förena arbetsliv och familj. Vi vill föra en ekonomisk familjepolitik som underlättar för barnfamiljerna. Vi tar vår utgångspunkt i barnens bästa och deras behov av sina föräldrar. Vi investerar tydligt i barns trygghet. Barn ska inte behöva betala för krisen. För oss hör ord och handling ihop.