Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vidta åtgärder i enlighet med Riksrevisionens förslag till förbättringar för att effektivt motverka bidragsbrott.
Sverigedemokraterna välkomnar Riksrevisionens rapport (RiR 2011:20) och de åtgärder som föreslås. Riksrevisionen har funnit ett antal brister i samordningen mellan myndigheterna och det rättssystem vi har. Riksrevisionen anser bl.a. att rättssystemet inte är tillräckligt effektivt, att man har gjort felaktiga prioriteringar från regeringen och att det saknas ett lärande i utredningskedjan. Utöver detta måste dokumentationen bli bättre från första dagen så att processen löper på. Det tar alldeles för lång tid från att en misstanke om bidragsbrott uppdagas till att det blir en utredning. Riskerna med detta är delvis preskriptionstiden samt att det uppstår brister i handläggning, dokumentation och resurser.
Det är värt att upprepa att det tar för lång tid mellan misstanke om brott och att en utredning färdigställs eller straff utfärdas. För att samtliga myndigheter ska kunna tillägna sig den kunskap som krävs för att komma till rätta med bidragsbrotten måste det sättas tydliga riktlinjer och en konkret målsättning bör framhävas. Regeringens förslag om att vänta in ännu en rapport får därav anses varken aktuell i dagsläget eller effektiv för de myndigheter som berörs.
Samverkan mellan myndigheter är en väldigt viktig pusselbit. På grund av att vi inte ger förutsättningar för samtliga myndigheter att undersöka och granska kommer det även fortsättningsvis att finnas brister i effektiviteten.
För att vårt välfärdssystem ska fungera måste alla vara lika inför lagen. Ett ekonomiskt stöd är en förmån vi ger i detta land för att alla ska ha möjlighet att upprätthålla en dräglig levnadsstandard och god hälsa. Utgångspunkten ska givetvis vara att ingen utnyttjar systemet, eller att man medvetet negligerar sina skyldigheter. Men med den utgångspunkten måste man se till att förutsättningarna för kontroller är adekvata. Att ge myndigheter ansvaret men inte resurserna är inte att ta ansvar för ett stopp för bidragsbrotten.
Mot denna bakgrund föreslår Sverigedemokraterna i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer regeringen att vidta följande årgärder.
Regeringen bör låta se över ambitionsnivån och nyansera sin styrning när det gäller varje bidragsutbetalande myndighets arbete med bidragsbrott.
Regeringen bör låta se över vilka förutsättningar myndigheterna har att tillämpa bidragsbrottslagen. Regeringen bör följa upp och se över hur lagstiftningen fungerar för de olika myndigheterna.
Regeringen bör tydliggöra om asylsökande ska vara skyldiga att anmäla ändrade förhållanden, och om så är fallet bör regeringen tydliggöra vilken straffbestämmelse som ska gälla. Ett sådant tydliggörande är även nödvändigt när det gäller enskilda som får förmåner som omfattas av bidragsbrottslagen och utbetalas av Arbetsförmedlingen, a-kassorna och kommunerna. Om regeringen avser att göra skillnader mellan de olika förmånerna i detta avseende bör det anges och motiveras.
Regeringen bör i sin styrning av arbetet mot bidragsbrott utgå från ärendets gång i hela kedjan och analysera vilka konsekvenser en resursförstärkning hos den bidragsutbetalande myndigheten får för polis och åklagare.