Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Vattenfall och energipolitiken.
Sverige får en förhållandevis stor del av vår energi från förnybara energikällor, vilket är en av anledningarna till att Sverige ligger långt framme när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser. Detta är resultat av en målinriktad och långsiktig politik som inleddes redan på 90-talet. Stöd till vindkraft, solenergi samt biobränslen – och därmed landsbygdsutveckling och alternativ användning av åkermark – har ökat den förnybara energin markant. Utbyggnaden av fjärrvärme har också bidragit starkt till utvecklingen.
Den svenska elintensiva basindustrin arbetar på ett positivt sätt med att hushålla med energin och genomföra effektiviseringar för att minska elförbrukningen. De gör omfattande investeringar för att uppnå detta och borde få ökad draghjälp från statliga myndigheter för sin insats i en omställning till förnybara energikällor.
Regeringen borde genom en tydlig ägarstyrning ge Vattenfall i uppdrag att ta en större och mer aktiv roll i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Vi anser att ambitionsnivån bör höjas samt att Vattenfall också bör ta ett större ansvar för investeringar i ny teknik, i pilot- och demonstrationsanläggningar för förnybara energikällor och i effektivare elöverföring. Vi anser att Vattenfall behöver tydligare ägardirektiv som kraftigt ökar ambitionen att ta ledningen i energiomställningen.
Vattenfall har betytt mycket för vårt land när det gäller energiutbyggnaden och kommer att betyda mycket i den framtida energiomställningen. Därför måste Vattenfall även i fortsättningen vara helägt av den svenska staten. Det finns ett grundläggande samhällsintresse som bör upprätthållas när det gäller all infrastruktur i Sverige. För oss socialdemokrater är det viktigt att samhället är en aktiv part i att utveckla all infrastruktur inte bara ur ett miljömässigt utan även ur ett socialt hållbart perspektiv.
Det är viktigt för oss att styra genom tydliga mål, krav och spelregler, vilket enbart är möjligt genom att staten äger sin infrastruktur.