Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över möjligheterna att skapa en resursbank med företagsfaddrar.
Jag har som riksdagsledamot träffat fantastiska företagare som på egna initiativ tagit på sig rollen att vara faddrar för nystartade företag. Ett av dessa exempel är en frisör utanför Växjö, som tagit sig an en duktig frisörutbildad invandrarkvinna och introducerat henne i den egna salongen och kundkretsen. Nu kör de verksamheterna parallellt fram till den äldre företagarens pensionsavgång, med syfte att den nya företagaren ska överta hela rörelsen. Även fastigheten som salongen ligger i har överlåtits till den nya frisören och hennes familj. Det är en lovvärd insats för att etablera en ny företagare och dessutom invandrare på den svenska arbetsmarknaden.
Ett annat nära exempel är hämtat ur min egen familj, där två av mina barn startat företag och där pappa, som är erfaren företagare, är en oersättlig resurs. Jag har själv i min ungdom startat ett handelsbolag och ser helt klart vilken betydelse det är att ha ett bollplank och någon som kan ge råd och bedöma affärsplaner och ekonomiska kalkyler.
Jag har också sett andra ungdomar som gjort tappra försök till att starta eget, men som saknat denna nära relation med en erfaren företagare som stöd.
Varför är det då så viktigt att politiken och det omgivande samhället hjälper till att förenkla för människor i Sverige att starta företag? Jo, svaret är ju naturligtvis att någon måste fixa jobben. Det har inte på flera decennier skapats några riktigt stora företag i Sverige. Och över 99 procent av alla företag i Sverige har färre än 50 anställda. Sedan 1990 har de minsta företagen skapat nio av tio nya jobb.
Av Sveriges befolkning mellan 16 och 34 år är endast 2,4 procent företagare. För åldersgruppen 50–75 år är andelen 15 procent. EU-snittet för andelen företagare av befolkningen mellan 25 och 39 år är 9,4 procent. Som framgår av siffrorna ligger Sverige riktigt risigt till och det behövs en generationsväxling av riktigt stora mått. I en del fall kan det handla om att generationsväxla i befintliga företag, men för att klara kommande sysselsättningsbehov måste det skapas många nya företag.
Ett av de riktigt lyckade projekten för att skapa entreprenörskunskaper och företagare är den verksamhet som många gymnasieelever kommer i kontakt med. Av dem som har haft möjlighet att driva UF-företag (Ung Företagsamhet) under sin gymnasietid är det 23 procent som driver företag tio år senare och sysselsätter tre till fyra personer. Deltagandet i UF ökar för varje år, och i denna verksamhet är eleverna knutna till ett fadderföretag.
Jag skulle därför starkt önska att regeringen ser över möjligheten att skapa en resursbank med företagsfaddrar som kan erbjuda sitt stöd till nya företagare och personer som funderar på att starta eget.