Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det finns ett behov av att regeringen på kort sikt klargör sin linje vad gäller långsiktiga styrmedel för att nå uppsatta visioner om minskat oljeberoende i transportsektorn.
Sverige har antagit ett mål om att inga nettoutsläpp av växthusgaser ska tillföras atmosfären år 2050. På vägen dit finns en rad ambitiösa mål; 2020 ska utsläppen av växthusgaser ha reducerats med 40 procent jämfört med 1990-års nivåer, svensk energianvändning ska till 50 procent utgöras av förnybar energi 2020 och vår fordonsflotta ska vara fossiloberoende till 2030. Det saknas alltså idag inte långsikta mål och visioner, men det råder brist på långsiktighet genom att det saknas tydliga signaler om styrmedel på längre sikt.
Energisamarbetet i EU syftar till att förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Regeringens budgetproposition slår fast att den svenska energipolitiken ska bygga på samma tre grundpelare. Sverige är ett unikt land med stora möjligheter att leva upp till detta, och regeringen bör ta tydligare initiativ i syfte att driva en långsiktig agenda med dessa grundpelare som utgångspunkt.
Peak Oil är i dag ett känt begrepp, och allt fler rapporter pekar på vikten av att agera i god tid för att undvika de konsekvenser som Peak Oil kan medföra när vi gradvis förlorar en av vår tids viktigaste energikällor. En studie från tyska försvaret visar till exempel att en långsiktig brist på viktiga råvaror medför en stor risk för globala förändringar av ekonomiska och sociala strukturer, vilket i sin tur får säkerhetspolitiska konsekvenser. Det är därför nödvändigt att förbereda sig för stigande oljepriser genom att stärka produktionen av förnybar energi.
I Sverige har vi god tillgång till naturresurser, ett stort miljökunnande samt en stark och kompetent industri, särskilt på fordons- och biodrivmedelsområdet. Dessa grundläggande förutsättningar kombinerat med högt uppsatta energi- och klimatmål gör att Sverige har goda möjligheter att agera föregångsland i övergången till en fossiloberoende transportsektor. Att i ett tidigt skede reducera vårt oljeberoende kommer antagligen att visa sig vara strategiskt vinnande. De länder som har en strategi för att hantera övergången till en post-fossil värld kommer att tjäna på det såväl ekonomiskt som säkerhetspolitiskt och miljömässigt.
I Sverige finns en sektor som skiljer sig från andra när det kommer till beroendet av fossil energi, nämligen vägtransportsektorn där vi i dag är fossilberoende till 94 procent. Med dagens kortsiktiga styrmedelspaket, och bristen på en tydlig definition av vad målet om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 innebär, saknas förutsättningar för ökade satsningar på utveckling, produktion och användning av hållbara drivmedel.
Industrin och investerare är i dag osäkra och passiva vad gäller investeringar i affärsutveckling och produktion som syftar till att ersätta oljan för transporter. Enligt utsago beror detta på kortsiktiga och oklara signaler från politiken om vilka styrmedel som långsiktigt skall finnas för att fasa ut oljan ur transportsektorn.
Jag yrkar att regeringen ser över och kompletterar sina målvisioner på energi- och klimatområdet med ett konkret och långsiktigt styrmedelspaket, för att få till stånd hållbara och långsiktiga investeringar i produktionsanläggningar, ny teknik, forskning och utveckling.