Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en förordning om sociala företag och en snabb översyn av regler och rutiner vid olika myndigheter i syfte att underlätta för socialt företagande.
Antalet människor som vill starta sociala företag ökar i Sverige. Inte minst för den som varit arbetslös en längre tid kan socialt företagande vara ett lyckat sätt att ta sig ut på arbetsmarknaden. Om det ska fungera krävs dock att en rad frågetecken i relationerna med Arbetsförmedlingen och andra myndigheter rätas ut. Det kan till exempel handla om definitionen av socialt företagande, rätten till handledarstöd och anställningstrygghet. De åtgärder och program som Arbetsförmedlingen hänvisar arbetslösa till är dessutom oftast kraftigt begränsade i tid, vilket kan vara problematiskt då det ofta krävs en längre startsträcka än sex månader för att etablera ett socialt företag. Olika handläggare och kontor resonerar lite olika och från den arbetssökandes sida kan det därför emellanåt uppfattas som att den som vill vara med och starta ett socialt företag behandlas lite godtyckligt beroende på vilken arbetsförmedlare man träffar. Även för arbetsförmedlaren kan det uppstå en osäkerhet om vad som är okej och inte.
Med anledning av ovanstående bör en förordning hur Arbetsförmedlingen ska hantera övergången mellan arbetslöshet och socialt företagande snarast tas fram så att samma tolkningar för ovanstående görs oavsett vilket kontor man vänder sig till. En sådan förordning bör följas av ett snabbt utvecklingsarbete för att anpassa Arbetsförmedlingens, liksom andra berörda myndigheters, regelverk och rutiner för att stödja social företagande. Syftet är naturligtvis att underlätta för arbetslösa att ta sig ut ur arbetslösheten genom att vara med och starta sociala företag.