Regeringen bör enligt oss se över möjligheten att återföra vattenkraftsmedel. Vi anser att Sveriges vattenkraftskommuner har rätt att få del av de värden som skapas lokalt och ersättning för de naturingrepp som utbyggnaden av vattenkraften medfört.
Insatserna för de återförda medlen skulle kunna inriktas mot lokal utveckling i form av infrastruktursatsningar, utvecklings- och näringslivsfrämjande åtgärder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om återföring av medel från vattenkraftsproduktionen till de kommuner och regioner där produktionen sker.
El från vattenkraftverk utgör en viktig del av Sveriges energisystem. Den årliga produktionen är omkring 65 TWh, det vill säga nästan hälften av den svenska elproduktionen. Omställningen av det svenska energisystemet till en större andel förnybara energikällor gör att vattenkraften får en allt större betydelse. Vattenkraft är en miljövänlig energikälla som inte ger upphov till några utsläpp.
De sju skogslänen bidrar med ungefär 90 procent av den totala vattenkraftsproduktionen i Sverige. I Norge är det en självklarhet att de kommuner där vattenkraften produceras ska få en rimlig ersättning. Det handlar dels om kompensation för de ingrepp i naturen som vattenkraftsutbyggnaden har medfört, dels om att kommunerna ska få del av det värde som vattenkraftsproduktionen genererar. Återföringen av vattenkraftsmedel – ungefär sex miljarder norska kronor per år – ger fjäll- och glesbygdskommunerna i Norge möjlighet att konkurrera med mer tätbefolkade kommuner och städer. Detta är en del av ett framgångsrikt system för att ge alla delar av landet förutsättningar för utveckling och tillväxt.
I Sverige är situationen annorlunda. Idag får kommuner och bygder där vattenkraften byggts ut enbart ca 110 miljoner kronor per år i så kallade bygdemedel. Statskassan inkasserar däremot årligen nästan tre miljarder kronor enbart i fastighetsbeskattning på vattenkraften.