Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa vita certifikat.
I EU-kommissionens meddelande den 22 juni 2011 slår kommissionen fast att det frivilliga målet på 20 % energieffektivisering som EU-länderna tidigare ställt sig bakom inte kommer att nås. Därför föreslår kommissionen istället bindande mål och åtgärder som är omfattande. Den svenska regeringen deklarerade att den var emot.
Så här skrev kommissionen i sitt pressmeddelande (översatt från engelska).
Medlemsstaterna får en lagstadgad skyldighet att upprätta energisparande system där energidistributörer eller företag som säljer energi tvingas att spara 1,5 % per år på sin energiförsäljning i volym, genom att genomföra energieffektivitetsåtgärder såsom effektivisering av värmesystem och installera tvåglasfönster eller isolerande tak för sina slutanvändare. Alternativt skulle medlemsstaterna även ha möjligheten att föreslå andra mekanismer för energibesparingar, till exempel stödprogram eller frivilliga avtal som leder till motsvarande resultat, men är inte baserad på skyldigheter för energibolag.
Detta kan inte annat än tolkas som ett förslag om det vi i den svenska politiska debatten kallat för ”vita certifikat”.
”Vita certifikat” syftar till att genomföra energieffektiviseringsåtgärder och innebär i korthet att den som genomför sådana åtgärder blir berättigad till vita certifikat i förhållande till åtgärdernas effekt i termer av besparingar. Efterfrågan på vita certifikat skapas genom att kvotpliktiga aktörer blir skyldiga att inneha en viss mängd certifikat som motsvarar det beting de ålagts. Vita certifikat eller liknande system har prövats i Italien, Frankrike, Storbritannien och Danmark och har visat sig framgångsrika.
Energimyndigheten har kritiserat systemet med huvudargumentet att det är svårt att ”sätta ett pris” på ett certifikat eftersom varje åtgärd kan ge olika energibesparing beroende på omständigheterna. T.ex. kan införande av isolerglasfönster innebära en nivå på effektivisering i en fastighet men betydligt mindre i en annan.
Detta är emellertid ett stelbent sätt att se på problemet. Det är fullt möjligt att införa schablonmässiga bedömningar på varje energibesparingsåtgärd som berättigar till certifikat. Den schablonmässiga bedömningen kan uttrycka ett sorts förväntat medelvärde på den åtgärden. Det väsentliga är ju att certifikatet stöttar investeringen av åtgärden vilken torde vara densamma oavsett den slutliga effekten.
Sverige borde ligga före i Europa och införa vita certifikat. Det är bra för svenskt näringsliv och svensk konkurrenskraft. Därför bör Sverige införa vita certifikat, vilket minskar vårt importberoende av fossila bränslen, minskar beroendet av kärnkraft och uran. Med en minskad energianvändning går alla kostnader ner i samhället och våra exportprodukter får lättare att konkurrera på den internationella marknaden, vilket i slutändan bygger välfärd i landet.