Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om differentierad avbrottsersättning.
Regeringen har genomfört ett omfattande utrednings- och förslagsarbete inom området elnät. Tack vare detta är exempelvis nya regler om nättaxor under införande och reformer är på väg att genomföras i syfte att förbättra elnätslagstiftningen så att förnybar elproduktion underlättas. Politikutvecklingen när det gäller elnätsfrågor fortsätter, vilket är välkommet.
I propositionen Förhandsprövning av nättariffer (prop. 2008/09:141) uttalas avsikten att följa upp den nuvarande regleringen om avbrottsersättning. Näringsutskottet konstaterar i betänkande 2010/11:NU21 Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas m.m. att denna uppföljning eventuellt kan leda till att regeringen låter utreda behovet av förändringar av bestämmelserna för avbrottsersättningen, varför motioner inom detta område tidigare avstyrkts av näringsutskottet. Ytterligare ansatser i den riktning som avses i betänkande 2010/11:NU21 för att genomlysa denna fråga tycks emellertid ej ha tagits och konkreta förslag på området återfinns inte heller i Nätanslutningsutredningens (SOU 2008:13) betänkande, där dock avbrottsersättning diskuteras.
Det finns således fortfarande en brist i ellagen (1997:857) som inte har uppmärksammats tillräckligt, vilken berör skadestånd och ersättningar vid förluster som uppstått i samband med elavbrott. Rätten till avbrottsersättning tillfaller de kunder som enligt ellagen är att betrakta som elanvändare och är direkt anslutna till ett elnät. En kund har rätt till avbrottsersättning om elöverföringen avbrutits helt under en sammanhängande period om minst 12 timmar. Ersättningsbeloppets storlek står i direkt proportion till avbrottsperiodens längd.
I grunden gäller vid avbrott att regeln om rätt till ersättning inte kräver någon särskild felanmälan från kunderna. Ibland krävs det dock en felanmälan för att elbolaget ska få kännedom om avbrottet. Om exempelvis en elanvändare i ett ensligt fritidshus först ett år efter avbrottet underrättar nätföretaget om ett elavbrott och nätföretaget godtar elanvändarens anspråk på ersättning ska denna betalas ut utan oskäligt dröjsmål. Hur avbrottsersättningen ska beräknas i dessa fall framgår dock inte av lagtexten.
Lagstiftningen kan medföra en rad problematiska scenarion och snedvridna gynnanden. Ibland kan den enligt lag reglerade ersättningen vara långt högre och helt sakna proportion mot den skada den drabbade elkonsumenten upplevt. I många områden i Sverige finns otaliga fritidshus som har en låg årlig elförbrukning och där till och med huvudströmbrytarna är avslagna vintertid. Det är även vanligt med elanslutna dansbanor och andra säsongsbetonade anläggningar, vilka bara är i drift ett par månader om året. Att även dessa omfattas av ersättningarna och likställs med primära boenden skapar en märklig situation där innehavarna får betalt för den tid elen var avstängd, även om de ej hade behov av att nyttja den. Vi anser att detta är fel. Det är inte rimligt att hela kundkollektivet ska betala avbrottsersättning till dessa när elavbrottet inte påverkar konsumenten i negativ bemärkelse.
Denna överkompensation är givetvis ett ännu större problem för mindre nätföretag med stora andelar landsbygdskunder. Dessa bolag kan drabbas av avsevärda ersättningsutbetalningar i relation till bolagens intäkter. De nuvarande bestämmelserna utgör ett hot mot många mindre elbolag och konkurrensen mellan elbolag på elmarknaden. Ett långsiktigt missgynnande av mindre bolag med många landsbygdskunder kan innebära att antalet sådana bolag minskar.
Det återstår dessvärre fortfarande brister i den rådande lagstiftningen, trots det ambitiösa reformarbetet under senare år. Lagstiftningen är dels orättvis då den beviljar ersättningar till kunder som ej påverkats av elavbrotten, dels missgynnande gentemot vissa mindre elnätsaktörer. Lagstiftningen bör därmed ses över i syfte att den omarbetas så att inte effekter uppstår som slår orättvist och drabbar andra abonnenter hårt.