Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att få arrangera en världsutställning i Göteborg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en kommitté med representanter från olika delar av samhället sätts samman för att stötta kandidaturen.
Londonutställningen 1851, eller The Great Exhibition of Works of Industry of All Nations som den hette (ibland förkortat The Great Exhibition), var världens första världsutställning som slog upp sina portar den 1 maj 1851 i den för utställningen nybyggda Crystal Palace i Hyde Park i London. Utställningen öppnades av drottning Victoria och omfattade cirka 14 000 utställare från 94 länder från Storbritannien och dess kolonier, Europa och USA. Sedan dess har städer världen runt stått värd för utställningen. Nu är det dags att Sverige och Göteborg sällar sig till den skaran.
Göteborg är en erfaren evenemangsstad. Redan 1923 öppnades Jubileumsutställningen av Konung Gustav V. I nyanlagda Lisebergsparken öppnades världens största bergbana, och virvelvindarna snurrade till charlestonmusik. År 1923 – det var då det fanns en lilleputtstad i den nyöppnade Lisebergsparken med 23 jonglerande dvärgar. En av de händelser som fick stor internationell uppmärksamhet under utställningen var att Albert Einstein höll en föreläsning den 11 juli i Kongresshallen på Liseberg.
Götaplatsen, Göteborgs Konstmuseum, Liseberg, Botaniska Trädgården och Slottsskogsvallen är några av de byggnader och anläggningar som finns kvar än i dag som väl fungerande anläggningar och institutioner. Liseberg är t.ex. Sveriges och hela Nordens överlägset största turistattraktion med mellan 3 och 4 miljoner besökare per säsong. Omsättningen är nu uppe i omkring 1 miljard kronor/år.
Många spännande upptäckter och tekniska landvinningar som är betydelsefulla för mänskligheten kommer från vårt jämförelsevis lilla land. Sverige är i förhållande till sin storlek väldigt framgångsrikt inom teknik, kultur och vetenskap. Våra framsteg förtjänar mer uppmärksamhet i omvärlden. Samtidigt är vi mer beroende av andra människor i världen än någonsin. Globaliseringen gör oss både till motståndare i konkurrensen mellan olika länder och till lagkamrater för att förbättra mänsklighetens möjligheter.
Att anordna en världsutställning i globaliseringens tidevarv skulle kunna bli ett avstamp för att marknadsföra Sverige bättre internationellt. Det finns idag en stor potential till att öka turismen i Sverige. Jämfört med många andra länder är Sveriges intäkter från turism låga och få platser är internationellt kända. Turister som ändå letar sig hit imponeras av vacker natur, rik kultur och spännande städer.
Förutom ett avstamp för att marknadsföra Sverige som land skulle en världsutställning också vara ett avstamp för en delvis ny bild av Sverige som ett öppet och modernt land som vågar gå i bräschen för teknik, kultur, industri, musik, gastronomi och mode.
En världsutställning skulle också manifestera det positiva med att världen idag är öppnare än någonsin och att fattigdomen minskar i takt med att demokrati, frihandel och marknadsekonomi vinner terräng. För Sverige ger det möjligheten att knyta nya band och utbyta erfarenheter.
En ideal plats för att anordna en världsutställning är Göteborg. I linje med att marknadsföra hela Sverige finns en poäng med att inte välja huvudstaden. Göteborg har på senare år genomgått en snabb utvecklingsfas där tung industri har utvecklats mot att bli betydligt mer kunskapsintensiv. I Göteborg finns även möjligheten att manifestera ett svenskt ideal i öppenhet och mångfald. Som en gammal handelsstad har blandningen av människor alltid varit stor. Under de tider då Sverige tog emot stora skaror av arbetskraftsinvandrare visade företagen och det civila samhället i Göteborg en god förmåga att inte-grera de nya invånarna genom att snabbt erbjuda en fot in på arbetsmarknaden. Detta arv och liberala förhållningssätt innebär en god grund för att bygga ett samhälle som klarar av framtidens utmaningar.
Regeringen bör skicka in en ansökan om att anordna världsutställningen i Göteborg, förslagsvis inom fem år, till International Exhibitions Bureau i Paris. Vidare bör en kommitté tillsättas bestående av berörda delar av samhället för att sätta samman en kandidatur och stötta den inför valet av stad.