Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att mjölkkor i lösdrift med rejäla rasthagar inte ska omfattas av krav på sommarbete.
Svensk livsmedelsproduktion är i ett allvarligt läge, och animalieproduktionen har på några decennier minskat med uppåt en tredjedel. Istället väller en kraftigt ökad import in över Sverige, från länder där miljöhänsyn och djuromsorg inte håller svensk standard.
Debatten i Sverige handlar främst om att lägga ytterligare krav på det svenska jordbruket, trots att kraven redan ligger högre än andra länders. Den offentliga upphandlingen sker i hög grad av importerad mat som inte uppfyller den djuromsorg som svenska myndigheter och lagar ålägger de allt färre svenska jordbruken att följa.
Det finns alltför långtgående lagregler för de svenska jordbruken som är kontraproduktiva och borde tas bort.
I denna motion lyfts en sådan konkret regel fram som bör förändras, nämligen det lagstadgade kravet att alla mjölkkor måste ut på sommarbete under viss del av dygnet under minst 2 månader eller mer.
Denna regel är relevant för mjölkkor som står uppbundna i det traditionella stallet på båspallar. Det handlar om ungefär hälften av alla mjölkkor. Eftersom de under huvuddelen av året inte kan röra sig fritt är det naturligtvis självklart att de ska ut på bete under sommartid, oftast under tiden maj/juni till augusti/september.
Regeln är däremot inte motiverad för mjölkkor i dagens nya lösdriftsstallar, där korna hela året rör sig fritt mellan foder-, mjölknings- och viloplatser, och har tillgång till rejäla rasthagar. Djurvälfärden där är betydligt bättre än i de traditionella stallarna där korna är uppbundna.
Djurskyddslagens grundkrav är att djuren ska ha det bra. Det har korna i de moderna lösdriftsstallarna.
Att då genom lagstiftningen lägga krav på att även kor i moderna lösdriftsstallar måste ut på bete under viss del av dygnet i minst 2 månader, trots att korna redan har det bra med frigång i stallet och med rasthagar, är omotiverat och märkligt. Detta åläggs inte kor i andra länder.
Självfallet kan den mjölkföretagare som så önskar ha betesdrift för sina kor, även om de står i ett lösdriftsstall. Däremot är det ingen logik i att med en tvingande lagregel kräva att korna måste ut några månader på bete, trots att de har det mycket bra i sitt lösdriftsstall.
Djurskyddslagens portalparagraf är ju att djuren ska ha det bra, vilket lösgående kor har. Att då genom tvingande lag kräva betesgång under några månader är ologiskt och onödigt.
De lantbrukare som investerar i modern lösdrift för sina mjölkkor lånar ofta upp 10–20 miljoner kronor eller mer. Ändå är kalkylerna ofta pressade och lönsamheten bräcklig. Oerhört viktigt är att korna har det bra och producerar mycket mjölk uthålligt. Att då under några månader ha ett åläggande att föra ut korna på betesmarker under viss tid på dagen kan medföra betydande omställningskostnader av olika slag.
Därför bör lagkravet på att mjölkkor i modern lösdrift måste ut på betesdrift några månader varje år tas bort, vilket bör ges regeringen tillkänna!