Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om inlandskommunernas möjlighet till utveckling.
Under de senaste åren har det gjorts stora avsättningar av mark till reservatsbildningar. Även om naturreservat och andra markavsättningar fyller en viktig funktion för bevarandet av naturvärden måste detta ske balanserat så att vissa kommuner inte får en oproportionellt stor andel av sin areal avsatt. Norra Sverige har fått bära stora delar av landets behov av att visa upp en hög procentsiffra när det gäller markavsättningar. För dessa orter innebär det att skogsbruket hämmas likaväl som satsningar på turism och rörligt friluftsliv.
Kommunerna i detta område är stora till ytan men glest befolkade. Samtidigt innebär ett antal överlappande reservatsbildningar i kombination med andra utpekade riksintressen att orterna tappar möjlighet att utveckla en näringsverksamhet som möjliggör att befolkningen kan få en utkomst på orten.
Exempelvis har Jokkmokks kommun idag fått se drygt 45 procent av sin yta avsatt till skyddad natur och har totalt 22 reservatsområden. En översyn och omprioritering av reservatsbildningarna måste göras så att inte inlandskommunernas möjlighet att utvecklas hämmas.