Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om bevarande av vargstammen.
Allmän licensjakt på varg bör inte vara tillåten eftersom stammen inte har uppnått en gynnsam bevarandestatus. Jakten innebär dessutom ett omfattande lidande för de jagade djuren. Under licensjakten 2010 var skadeskjutningsfrekvensen mycket hög. Det visade sig i efterhand att det inte var ”defekta” vargar som sköts, utan friska livskraftiga vargar. Jakten var inte selektiv och då finns det också risk att unga vargar blir föräldralösa med försämrade överlevnadsmöjligheter och splittrad social flockstruktur som följd. Med tanke på rapporter om fortsatt tjuvjakt så verkar inte acceptansen för vargen ha ökat sedan licensjaktens införande.
Enligt beslutet för licensjakt är ”nya, friska varggener” en viktig förutsättning för jakten. Beslutet om när, var och hur vargar ska beredas väg för invandring eller inplantering verkar dock ligga en bit fram i tiden för att förverkligas. Sverige har skrivit under på art- och habitatdirektivets slutsatser om att vargen har rätt att uppnå ”gynnsam bevarandestatus”. För att gynnsam bevarandestatus ska kunna uppnås måste antingen vargpopulationen söder om renbetesområdet vara tillräckligt stort för att långsiktigt undvika inavel, eller så måste det finnas genetisk kontakt med vargpopulationen i Ryssland. Enligt det kriterium som satts upp för detta rör det sig om en genetiskt unik individ som invandrar till Sverige, söder om renbetesområdet, från Ryssland per år. Så har inte varit fallet de senaste åren, varken av vargens egen migratoriska drift eller genom mänsklig försorg. Så länge som kriteriet om minst en genetisk individ per år inte uppnås bör därför heller inte vargpopulationen utsättas för licensjakt. Till bilden hör också att EU-kommissionen är kritisk till licensjakten, bland annat av ovan nämnda skäl.
Detta sammantaget gör att riksdagen bör tillkännage för regeringen att avvakta med att tillåta ytterligare licensjakt på varg.