Motion till riksdagen
2011/12:MJ413
av Erik A Eriksson (C)

Stängsel för hästar


C400

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att förtydliga vilka särskilda skäl som kan ligga till grund för dispens från förbudet mot hästhållning på marker som inhägnas med taggtråd.

Motivering

För hästar är ett riktigt val av stängsel vid beteshållning avgörande för hästarnas djurvälfärd. Med minimal skaderisk ska stängslen erbjuda hagar som uppfyller hästarnas behov och hindra flykt till farorna utanför stängslet. Sedan den 1 januari 2010 får stängsel som innehåller taggtråd inte användas till hästar. Generellt sett anser jag att detta är ett riktigt förbud. Det är dock viktigt att understryka att lagstiftaren öppnat en möjlighet till dispens från förbudet om det föreligger särskilda skäl.

Kriterier för en sådan dispens skulle kunna vara att hästarna utgörs av brukshästar, dvs. raser som till sitt temperament är lugnare än varmblod. Betesmarkerna utgörs av stora åkerbeten eller stora naturliga betesmarker. Stängslen är väl uppsatta och väl underhållna med väl spända trådar. Stängslet syns bra, dvs. är inte invuxet i sly eller annan vegetation. Hästarna är vana vid de betesmarker de vistas i. Hästägarna har mångårig erfarenhet av hästhållning innanför taggtråd utan skador på hästarna.

Problemet är att den som har en väl fungerande betesdrift inte vet vilka kriterier myndigheten har för att ge dispens. Eftersom förbudet för hästhållning på marker som inhägnas med taggtråd inte grundades på en tillfredsställande undersökning av skador orsakade av olika stängselslag, och forskning saknas, är rättsläget för vad som ska betraktas som särskilda skäl helt enkelt oklart. Dispensansökningar riskerar därför att behandlas godtyckligt av beslutande myndighet.

Möjlighet att på ett seriöst sätt prova en dispens, och i vissa fall ge dispens, från det förbud som finns sedan 1 januari 2010 är viktig. Detta eftersom taggtråd kan lämpa sig bättre vid beteshållning på naturbetesmarker, där elstängsel kan vara svåra att hålla fria från vegetation och vattendrag med varierande vattenstånd kan kortsluta dem. På samma sätt är det med beteshållning vintertid, där elstängslets funktion kan försämras av stora snömängder, eller vid beteshållning i viltrika områden där vilt ofta river ner eltråden , eller fastnar i den och dör.

Jag anser därför att det finns ett behov av att förtydliga vilka särskilda skäl som kan ligga till grund för dispens från förbudet för hästhållning på marker som inhägnas med taggtråd. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2011

Erik A Eriksson (C)