Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om strandskydd.
Syftet med strandskyddet är att säkerställa förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bibehålla goda livsvillkor för djur och växtliv. Att ha tydliga regler som begränsar utbyggandet i tätbefolkade områden är viktigt för att trygga att landets strandnära miljöer inte överexploateras.
Endast 10 procent av Sveriges stränder är dock idag påverkade av bebyggelse. I landsbygdsområden, såsom stora delar av Sörmland, ter sig ett landsomfattande och strikt strandskydd som ett bekymmer. Att kunna bebygga stränder i landsbygdsområden är viktigt för att främja utvecklingen, turistnäringen och inte minst för att öka attraktionen för nyinflyttning.
Alliansregeringen har sett till att länsstyrelserna fått uppgiften att granska kommunala dispenser och de kommunala planer som behandlar strandskyddet och vid behov överpröva. Samtidigt har kommunerna fått större makt över beslutsprocessen genom att kunna medge undantag från strandskyddet för åtgärder för landsbygdsutveckling. Länsstyrelserna har fått makten över områden där dispensplikten inte gäller för komplementåtgärder i anslutning till befintlig bebyggelse.
Alla dessa åtgärder är viktiga och utgör relevanta steg i rätt riktning. Emellertid bör lagstiftningen om möjligt ses över ytterligare i syfte att medge större frihet till kommunerna. Kommunledningarna har unik kunskap om just sin kommun men alltför ofta överprövas kommunernas beslut med motiveringar som är helt adekvata i kraftigt exploaterade skärgårdsområden men som i inlandskommuner framstår som irrelevanta.
Med anledning av ovanstående bör det ske en översyn av strandskyddet.