Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att ersätta naturreservat med olika former av samförvaltning.
Regeringens steg mot att utveckla vår naturvårdspolitik till det bättre är mycket glädjande. Bland annat är reformerna gällande möjligheter till delaktighet och samarbete mellan markägare och naturvårdshandläggare genom att de nu kan ingå naturvårdsavtal mycket välkomna. Förbättringarna av möjligheterna till kompensation för markägare i de fall då naturreservat/biotop-skyddsområde införs är också mycket positivt.
Möjligheten till att faktiskt bilda naturreservat kvarstår dock och det är endast med ett fåtal undantag då detta kan sägas uppfylla ett syfte. Reservaten används för att skydda naturen. Allt mellan små växtlokaler till vidsträckta havs- eller fjällområden kan innefattas av naturreservat. Enligt miljöbalken finns fem giltiga skäl att bilda naturreservat, nämligen för att bevara den biologiska mångfalden, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, sörja för människors behov av friluftsliv samt skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter.
Uppkomsten av naturreservat är vanligen ett beslut där markägaren i fråga dessvärre oftast saknar möjligheter att påverka och där själva bildandet av naturreservatet går emot markägarens vilja. Detta måste ses som en inskränkning av äganderätten då rättsövergrepp kan komma att inträffa då det enligt nuvarande lagstiftning är statens rätt att hävda att det allmänna intresset tar över den enskildes rätt att fritt bruka sin mark. Nyttjanderätten markägaren innehar kan staten med stöd av lagstiftning nu lösa den enskilde från. Marken i fråga är inte sällan en viktigt del av markägarens försörjning. Det är inte heller att förglömma att markägare oftast brukar naturen ansvarsfullt då välmående mark genererar större vinst.
Införandet av naturvårdsavtal är ett välkommet steg mot en politik som kan förena det allmännas och markägarens intressen. Dessa avtal innefattar dock endast en reglering mellan berörda parter, och möjligheten att bilda naturreservat kvarstår i de fall då regleringen anses otillräcklig. Därför borde man överväga att se över möjligheten att ersätta naturreservaten med andra former av förvaltning som även inkluderar långtgående restriktioner.