Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fiske med mängdfångande redskap ska vara tillåtet endast för åretruntboende i kustkommuner.
Varje år fiskar cirka en miljon svenskar på fritiden i hav, sjöar och vattendrag. Över en tredjedel av utövarna, 35 procent, är kvinnor.
Fritidsfiskets redskap kan grovt delas in i handredskap och mängdfångande redskap. Som namnet antyder kännetecknas handredskapen av att man använder händerna. Dessutom kräver de ett aktivt hanterande under fisketillfället. Exempel på fiske med handredskap är olika typer av spöfiske, trolling och dörjning.
De mängdfångande redskapen kräver inte samma aktiva hantering – man sätter dem, lämnar dem och tar sedan upp dem efter lämplig tid. Exempel på mängdfångande redskap är nät, garn, ryssjor, burar och tinor.
De två redskapstyperna ger olika effekter på bestånden, olika möjligheter till selektivitet och olika möjligheter att återutsätta fångsten samt kräver olika tillsyn. Med mängdfångande redskap tar man upp flera fiskar på en gång. Detta gör att effekterna på fiskbestånden blir större än vid fiske med handredskap. Det är också svårare att undvika fångst av en viss art med mängdfångande redskap om det finns olika arter av liknande storlek där man fiskar.
I och med att en allt större del av befolkning har både ekonomisk och tidsmässig möjlighet till mer fritid har trycket på bland annat hummerbestånd och andra stationära arter ökat kraftigt.
Att de som bor och är skrivna i en kustkommun skall ha rätt att använda vissa mängdfångande redskap är naturligt och en del av kulturen. De som tillfälligt vistas i kustkommunerna på sin fritid skall endast ha rätt att fiska med handredskap. Icke åretruntboende i kustkommuner bör förbjudas att fiska med mängdfångande redskap.