Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den nya älgförvaltningen.
Som riksdagen beslutat kommer Sverige att få ett helt nytt system för älgförvaltning från och med 2012. Modellen bygger i allt väsentligt på den statliga utredning som genomfördes under 2009 (SOU 2009:54). Ett utmärkande drag blir att älgförvaltningen i hög grad ska baseras på fakta, insamlade via systematiska inventeringar. Vilka inventeringar som ska genomföras, hur och med vilka intervall, utreds nu av Sveriges lantbruksuniversitet (älg) respektive Skogsstyrelsen (skog). Det är givetvis positivt att älgförvaltningen i så hög grad som möjligt bygger på fakta om såväl älg som skog.
Förutom de registreringsavgifter som länsstyrelsen får ta ut för att täcka sina hanteringskostnader förutsätts systemet helt finansieras via statliga fällavgifter, det vill säga de avgifter som jägarna betalar till staten för de älgar de fällt. I många områden befaras kraftigt höjda fällavgifter som en följd av detta. Det bör i sammanhanget påpekas att en stor andel av jägarna, förutom de statliga fällavgifterna, även betalar arrendeavgifter för sin jakt. Inte minst gäller detta de jägare som jagar på skogsbolagsmark, där statliga Sveaskog är prisledande.
En stor brist i sammanhanget är att ingen detaljerad beräkning av kostnader och intäkter i det nya systemet har gjorts. Detta har också varit en genomgående kritik från ett flertal remissinstanser från 2009 och framåt, inte minst från Svenska Jägareförbundet. En sådan analys måste också ta i beaktande att den framtida älgstammen sannolikt är mindre än dagens, och därmed genererar mindre intäkter. Detta därför att markägarsidan, som får en ökad tyngd i det nya systemet, på många håll upplever skogsskadorna som för höga, och därmed vill minska älgstammen.
Sannolikt är systemet kraftigt underfinansierat i det fall intäkterna helt ska baseras på fällavgifter. Särskilt gäller detta ifall fällavgifterna ska hållas på en acceptabel nivå. Att fällavgifterna verkligen hålls på en acceptabel nivå är viktigt att tre skäl; 1) ett av huvudmålen för den nya älgförvaltningen är att den skall vara kostnadseffektiv, 2) acceptansen för jakt i Sverige bygger i hög grad på att det är en allmogejakt som inte får bli en rikemansjakt samt 3) om fler älgar skall fällas, vilket många markägare önskar, så får inte fällavgifterna motverka detta. Dessutom måste tas i beaktande att nytillträdande, främst ungdomar, sannolikt inte har ett ekonomiskt utrymme att ta alltför stora kostnader för att delta i älgjakten. Det skulle på sikt innebära att framtidens älgförvaltning måste bäras av allt färre och då av dem med större och fetare plånböcker. I ett inledande skede kan möjligen ökade kostnader och därmed något högre avgifter accepteras, men när systemen för älgförvaltningen är inkörda och i driftfas, finns det ingen som helst anledning att acceptera högre kostnader för älgjakten än vad som gäller för närvarande. De med störst intresse att hålla nere älgstammen och de som också förfogar över de största resurserna, ska rimligen också svara för en större andel av kostnaderna för älgförvaltningen. Med det sagda menas givetvis skogsbruket och de stora markägarna.
Ytterligare skäl som talar för att kostnadsutvecklingen ska följas mycket noggrant är att både Naturvårdsverket och länsstyrelserna förmodligen inte i första hand kommer att prioritera enkelhet och kostnadseffektivitet utan höjda avgiftsnivåer kommer att bestå och också öka i framtiden. Jag vill därvidlag erinra om vad som hände när staten genom Naturvårdsverket tog över jaktkortsregistret från Svenska Jägareförbundet.
Dagens system fungerar så att jägarsidan svarar för data om älgstammarna medan markägarna står för fakta om skogen. Detta är en bra fördelning som innebär att båda parter tar ansvar för ett system de båda har intresse av.
Baserat på ovanstående yrkar vi på följande:
Regeringen ska med största noggrannhet låta följa kostnadsutvecklingen för den nya älgförvaltningen och så långt möjligt föreskriva enkelhet och effektivitet från berörda myndigheters sida. Analysen måste även ta en framtida minskad älgstam i beaktande.
De totala kostnaderna för jägarkåren får inte tillåtas öka jämfört med dagens system efter den inledande fasen i det nya älgförvaltningssystemet.
Kostnaderna för olika skogliga inventeringar i den nya älgförvaltningen ska bekostas av markägarnas sida som i dag.