Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om myndigheters tillsyn på livsmedelsområdet och följder för företagen.
Myndigheters tillsyn är ett viktigt instrument för att kontrollera att lagar och regler efterlevs. Konsumenter ska till exempel ha tillgång till säkra och pålitliga livsmedel som är rätt märkta. Därför är Livsmedelsverkets arbete med att kontrollera livsmedelshygien och tillsyn av livsmedelsanläggningar en viktig verksamhet. Samtidigt finns signaler om att myndigheternas kontrollfrenesi på området har ökat. Det finns exempel på småskaliga slakterier som från ett år till ett annat har debiterats för 56 % fler kontrolltimmar än föregående år trots att den kontrollerade verksamheten i sig bedrivs i samma omfattning och utan krav om extrakontroller.
Vad som föranleder den intensifierade kontrollverksamheten är oklart. Men läser man i Livsmedelsverkets föreskrifter om avgifter för offentlig kontroll, prövning och registrering (LIVSFS 2006:21) framgår det att myndigheten själv kan fastställa kontrolltid, vilken tillsammans med en fastställd timtaxa ska motsvara myndighetens faktiska kostnader för kontrollen. Denna typ av ”fasta” avgifter kan få mycket märkliga effekter, vilket naturligtvis blir extra tydligt i mindre företag. Självklart ska kraven på livsmedelshygien vara högt ställda i alla livsmedelsanläggningar. Men lika självklart torde det vara att företagen inte ska betala för mer kontrolltid än som faktiskt genomförs på företaget ifråga. Avgifterna bör därför baseras på myndighetens nedlagda tid för kontrollverksamheten ifråga och inte vara fasta. Dessutom bör den nedlagda tiden för kontrollverksamheten redovisas.
Ett annat problem som berör tillsynsverksamhet på livsmedelsområdet är att den kommunala tillsynen varierar stort över landet. Detta är inte bra och ger upphov till misstro och tvivel hos företagarna då tolkningen och tillämpningen av lagstiftningen kan skilja mellan olika kommuner och till och med mellan olika inspektörer i samma kommun. Många gånger förklaras detta med bristande kompetens och erfarenhet. Men det är inte en godtagbar motivering. För samtidigt innebär dylika tillkortakommanden att företagare och enskilda kan drabbas på ett oacceptabelt sätt. Tidskriften Restaurangvärlden gjorde 2010 en undersökning bland 1 120 ledande personer inom privat och offentlig restaurangnäring. Undersökningen gällde bland annat olikheter i kommunernas sätt att tolka lagen. Endast 3 procent av de tillfrågade ansåg att tillsynen sker på lika villkor. Det är inte rimligt.