Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att beaktandet av miljökonsekvenser av export av växtskyddsmedel bör införas som en del i Kemikalieinspektionens uppdrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att säkerställa att berörda medlemsstater harmoniserar tolkningen av den nya växtskyddsmedelsförordningen i fråga om godkännande och utfasning av växtskyddsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av lika villkor för företagare inom de gröna näringarna.
Att det finns ett heltäckande och effektivt växtskydd vid odling av trädgårds- och jordbruksprodukter är en viktig samhällsfråga. För att trygga livsmedelsförsörjningen måste ibland växtskyddsmedel användas eftersom skadegörare och ogräs angriper odlade grödor. Skadan de orsakar kan bli mycket omfattande. Vid all odling är växtskyddsåtgärder av olika slag därför nödvändiga. Medlen bidrar till en ökad produktivitet med goda och jämna skördar samt konkurrenskraftiga priser på livsmedel, foder och annan biomassa. En god kvalitet för människors och djurs hälsa grundläggs genom sortval och odlingsteknik, men kan säkras med växtskyddsmedel och rätt lagring.
Problemet är att delar av den svenska odlingen framöver kommer att sakna tillgång till ett effektivt växtskydd.
Exempel på detta är hantering av ogräs i morots-, lök- och jordgubbsodling, insekter i fruktodling, jordloppor i våroljeväxtodling och rapsbaggar som är resistenta. Riskerna för utveckling av resistens kommer allmänt att öka då antalet verkningsmekanismer endast blir ett fåtal eller i värsta fall en enda.
Problemet är bland annat att Kemikalieinspektionen (KemI) – som ansvarar för processen om godkännande av växtskyddsmedel i Sverige – inte längre tar hänsyn till produktionens behov av ett speciellt växtskyddsmedel. Tidigare gjordes alltid en risk- och nyttobedömning men KemI menar att EU:s regler inte längre medger det. Andra länder gör dock en annan tolkning.
Ett högaktuellt exempel är svensk odling av lök, morötter, palsternacka och bruna bönor. Där har användningen av de två viktigaste växtskyddsmedlen förbjudits i Sverige från och med odlingssäsongen 2011, medan medlen är fortsatt godkända i de flesta europeiska länder.
Odlarna själva arbetar för att hitta alternativa lösningar, men trots flera år av studier i fältförsök har man inte kunnat finna vare sig nya effektiva växtskyddsmedel eller mekaniska metoder som fungerar.
Risken är uppenbar att svenska jordbrukares konkurrenskraft minskar och att vi därmed riskerar att tappa produktion inom landet. Vi riskerar dessutom att exportera miljöpåverkan och hänvisa konsumenter till att köpa importerad lök och bruna bönor som då har producerats med hjälp av de medel som är förbjudna i Sverige. Vilken miljönytta som vi då har uppnått kan förstås diskuteras. I synnerhet som svenskt lantbruk redan jobbar hårt för att minimera användningen av kemikalier och för att stoppa läckage till omgivande miljö.