Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en statlig djurvälfärdsersättning.
Grisbönderna i Sverige förlorar i dag stora summor på grisarna de föder upp. Siffror från Sveriges Grisföretagare visar ett fortsatt underskott på 222 repektive 478 kronor per smågris respektive slaktgris (april 2011). Detta har lett till en omfattande nedläggning av lantbruk runt om i vårt land, inte minst söderut.
En avgörande orsak till situationen är prisdumpningen av tysk- och danskproducerat kött, sedan Ryssland och Kina stängt gränsen för griskött från EU efter den tyska dioxinskandalen. Dessa grisar har inte fötts upp efter de stränga regler som våra svenska bönder måste rätta sig efter, och sättet som lagen om offentlig upphandling används på premierar ofta pris men inte djurens välmående. Detta gör att inte minst svenska skolor, sjukhus och restauranger ofta lagar mat på billigare fläsk- och charkvaror från Tyskland och Danmark.
Enligt grisuppfödarna står bara det svenska djurskyddet för ett prispåslag på 2:70 kronor per kilo jämfört med det tyska och danska, och till detta kommer kraftigt stigande foderkostnader under året. Till detta kommer att slaktavgiften länge haft en överbeskattning, som på ackumulerad nivå ligger gott och väl på 1 miljard kronor. Detta är dock tillrättat nu.
Dessvärre finns det i dag inte heller något krav på ursprungsmärkning, och det har till och med rapporterats att tyskt kött märks som svenskt innan det nått butikernas köttdiskar. Olika villkor försvårar för de svenska producenterna att konkurrera med annat än kvalitet. Samtidigt ser vi nu hur självförsörjningsgraden minskar när så många grisgårdar tvingas lägga ned, vilket i sin tur utarmar landsbygden.
Det är positivt att Sverige håller en hög nivå vad gäller djurskyddet, men när detta påverkar priserna så att alltmer av det kött som används ändå kommer från länder med betydligt lägre krav, måste något göras. Vi kan inte heller längre stillasittande betrakta hur lantbruk efter lantbruk läggs ner.
Inom Regeringskansliet har goda initiativ tagits, såsom att undersöka möjligheten att omfördela ersättningar inom Landsbygdsprogrammet till åtgärder för djurskydd. Utifrån de högre krav svensk lagstiftning ställer är det nu nödvändigt att en förändring sker som stärker de svensk grisböndernas konkurrenskraft. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förslag om hur en statlig djurvälfärdsersättning konkret kan införas.