Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en snar uppföljning och förtydligande avseende den nya strandskyddslagen.
Strandnära bebyggelse är en fråga som kan betraktas på olika sätt särskilt beroende på vilken del av landet man bor i. Strandskyddet ska hanteras med varsamhet; tillgången till vatten, med bad, fiske och friluftsliv får inte bli en klassfråga beroende på var man befinner sig i landet.
Skillnaderna är dock stora beroende på var man bor i Sverige. Norrbotten med kommuner som exempelvis Arjeplog, som har 8 727 sjöar och vattendrag och 0,25 invånare per kvadratkilometer, har helt annorlunda förutsättningar än till exempel Stockholms skärgård.
Byggandet av attraktiva boenden är en viktig del för kommunernas utveckling, och med de fina utvecklingsområden som finns i många av våra norrländska kommuner skulle många bostäder kunna byggas utan att man tummar på möjligheterna för icke boende att få tillgång till strand och vatten.
Den gamla strandskyddslagen kritiserades för att den tillämpades likadant över hela Sverige trots de olika förutsättningarna. Andemeningen med den nya strandskyddslagen från den 1 juli 2009 var att det skulle bli lättare att få dispens att bygga strandnära i mindre tättbefolkade områden.
Andelen avslag på ansökningar om dispens har dock ökat sedan den strandskyddslagen infördes och skillnaderna mellan hur den nya lagen tillämpas i landet är stora. Om vi jämför Norrbottens och Västerbotten dispensansökningar så beviljas 30 procent av alla ansökningarna i Norrbotten mot 70 procent i Västerbotten.
Man har på länsstyrelsenivå pekat på problematiken med tolkning av lagstiftningen och anger att strandskyddslagen, trots regeringens intentioner, är skriven så att den snarare försvårar än gör det lättare att ge dispenser. Trots att lagen nyligen trätt i kraft, visar effekterna på att det finns behov av en skyndsam utvärdering samt ytterligare förtydligande för att förändringen skall få avsedd effekt.