Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av reglerna för saneringsbidrag från Naturvårdsverket.
Idag kan Naturvårdsverket betala ut bidrag för att sanera förorenade markområden. Bidrag ges i de fall då det är omöjligt att utkräva ansvar från den verksamhet som har orsakat miljöskadan; det kan röra sig om mycket gamla föroreningar eller om företag som gått i konkurs och då det därmed inte kan utdömas betalningsansvar. Bidraget är dock inte helt utan villkor. Delvis måste markägaren, vilket oftast är kommunen, gå in med en del av saneringskostnaden. Men när saneringen väl är klar har Naturvårdsverket som krav att man inte får exploatera den sanerade marken genom att till exempel bygga fastigheter på den. Detta regleras både i miljöbalken och i förordning.
De här bestämmelserna riskerar att slå mot landsbygden där incitamenten för kommunerna att ta tag i det viktiga saneringsarbetet avsevärt minskar. Det är naturligt att kommunerna i första hand ser värdet av en sanering i termer av en förnyad möjlighet att rusta upp den synliga stadsmiljön i kommunen. Uteblir den möjligheten blir troligtvis färre marksaneringar gjorda.
En översyn av reglerna så att de inte får den konsekvensen är önskvärd. Dessutom finns en aspekt av att bidraget, i dess nuvarande form, kan skapa felaktiga förväntningar hos kommunpolitiker om de inte får korrekt information från början. Det är således viktigt att Naturvårdsverket är medvetet om den här risken och har tydlig och tillgänglig information om vad som gäller.